Peter Lindbergh tröttnade aldrig på de vackra

Den tyske modefotografen Peter Lindbergh fångade modellernas ansiktsuttryck, ofta mer än kläderna de bar. Hans bilder bidrog till att skapa 1990-talets internationella supermodeller och själv tröttnade han aldrig på de vackra.

1989 fick Peter Lindbergh i uppdrag av brittiska Vogue att ta en omslagsbild om skulle fånga det kommande årtiondets kvinna. Resultatet blev den tajta gruppbilden på en handfull då unga och okända fotomodeller – Naomi Campbell, Linda Evangelista, Tatjana Patitz, Christy Turlington och Cindy Crawford – som sedan skulle kallas för ett ”supermodellens födelsebevis”.

Men ser inte kvinnorna extremt lika ut?

– Det var målet, men det är samtidigt kvinnor utan tung sminkning, utan smycken och sådana saker. Hans idé om den moderna kvinnan var en kvinna vars sociala status inte hade något att göra med hennes man, säger Benjamin Lindbergh som förvaltar sin fars fotografiska arv.

Hade kul

I sommarens utställning på Fotografiska i Stockholm visas ett hundratal av Peter Lindberghs bilder men också en film där den medelålders fotografen instruerar kvinnliga modeller framför kameran. Allra mest slående är att alla verkar ha roligt.

– Han hade en frihet som unga fotografer aldrig skulle ha i dag, han kunde jobba som han ville, och han hade väldigt kul, säger Benjamin Lindbergh.

När Peter Lindbergh dog 2019, 74 år gammal, blev han beskriven som en fotograf som hade förändrat modefotografiet. The Guardian lyfte fram hans beundran för amerikanska Dorothea Langes porträtt av fattiga i USA och för Henri Cartier-Bressons gatufotografi och menade att Peter Lindberghs förkärlek för det svartvita började någonstans där.

Men Peter Lindbergh hade aldrig några ambitioner att själv bli dokumentärfotograf. Han var och förblev modefotograf och var stolt över det, enligt Benjamin Lindbergh.

– Alla jobb han gjorde var på beställning. Men på den tiden fanns det så mycket frihet, en designer kunde säga ”jag ger dig uppdraget eftersom jag gillar det du gör, gör vad du vill!” I dag har industrin helt ändrats, det är så många som är inblandade, som har synpunkter på det du gör, som bestämmer.

Fånga måendet

Peter Lindberg jobbade nästan uteslutande i svartvitt och älskade slitna gamla industrimiljöer. Pengar som han tjänade på rena reklamuppdrag använde han för att själv bekosta ambitiösa scenografier för fotograferade berättelser som han gjorde åt tidningar som Vogue och Harpers Bazar. Även detta var modefotografi, men här kunde han låta sin modell vara gangster, ängel eller gå sida vid sida med en alien.

”Varats lätthet” (Lightness of being) heter utställningen på Fotografiska och Peter Lindberg verkar aldrig ha tröttat på att fotografera de modellvackra, men Thoaï Niradeth, en av utställningens kuratorer, framhåller att det inte i första hand var supermodellernas skönhet som Peter Lindbergh ville föreviga. Ambitionen var hela tiden att komma åt något annat.

– Han försökte fånga sinnesstämningen just då bilderna togs, därför kunde han fortsätta fotografera samma personer om och om igen. Han försökte fånga hur de mådde, det är väldigt tydligt i hela hans verk.