Är allt verkligen alltid Bianca Ingrossos fel?
Magnified, sanctified / Be the holy name / Vilified, crucified / In the human frame / A million candles burning / For the help that never came
Bianca Ingrosso sitter vid ett långbord och har precis vunnit ett ärofyllt pris för sitt arbete med det egna sminkmärket Caia.
Telefonen vibrerar oavbrutet. Följarna är rasande. Julkalendern som sålde slut på två timmar och kostade 1795 kronor är inte värd pengarna.
Scenen ramas in av den berömda basslingan i Leonard Cohens ”You want it darker”.
I Exit står Adam Veile och pissar i grannens pool. Han halsar vodka direkt ur flaskan och tar tag i en kvinna vars sällskap han betalat för. Scenen ackompanjeras av samma basslinga.
Är dokumentärserien ”Imperiet Bianca” ett tjej-Exit? Cohen finns där. Pengarna likaså. Investerarna pressar. Våningar köps och renoveras. Frågan ”är du lycklig?” förblir obesvarad.
Det finns ett mål med den fem avsnitt långa reklamfilmen för Caia Cosmetics: att tvätta Bianca ren från allt som inte är business. Med en touch av självutlämnande såklart: hatet som möter en ung kvinna och svårigheterna med att ha en kropp, ett utseende som ständigt bedöms.
Det är usel tajming att släppa en serie som handlar om miljonregn, riskkapital, 700 kvadratmeter stora kontor och drömmar som slår in. Eller: Kim, there’s people that are dying, som Kourtney Kardashian uttryckte det när Kim bröt ihop efter att ha tappat ett oförsäkrat örhänge värt 75 000 dollar under en semester i Bora Bora. Inflationen har slagit undan benen på många svenskar, och det är lätt att förakta de som visar upp sin rikedom på Instagram eller i egna tv-serier. Men är det verkligen Bianca som ska bära hundhuvudet?
När SVT-programmet Idébyrån ska göra ett avsnitt om huruvida ”superrika” sitter säkert när ojämlikheten ökar är det inte bankernas, matjättarnas och näringslivets vdar och styrelser som står först i kön till giljotinen, det är Bianca Ingrosso. Och medan Biancas moral i val av samarbetspartners (nu senast Intimissimi) ifrågasätts och hennes påverkan på skönhetsideal diskuteras så drar verklighetens Adam Veile (och det finns ett antal i Stockholm) ladd i ett marmorbadkar omringad av prostituerade kvinnor.
Dokumentären om Bianca och hennes imperium skildrar detta fenomen extremt tydligt: Biancas drivkraft som till en början är lustfylld förvandlas allt mer till en slags besatthet av att visa Sverige att hon förtjänar sin plats. Hon är vilified och crucified. Näringslivets förtroende har hon vunnit, men det är något annat hon vill ha: kärleken, lugnet, bebisarna. Hur ska hon kunna få det om hon samtidigt måste jaga bekräftelse från den offentlighet som gjort det till sin favoritaktivitet att slå undan benen på henne? Bianca är för många ett svårförståeligt fenomen. Fattar man inte kanske det är bäst att hålla käft och inte plocka poäng genom att vifta med en Bianca-flagga stup i kvarten för att själva få lite uppmärksamhet.