Det är sorgligt att se en stjärna falla
Nick Nolte är en skakande skugga av sitt forna jag
HOLLYWOOD.
Det är jobbigt att se.
Nick Nolte brukade vara en stålblå urkraft i Hollywood.
Nu sitter han framför oss med en tandborste i handen och skakar.
Omahas stolthet har hunnit fylla 75.
Det borde inte vara någon ålder.
Robert Redford har fyllt 80, spelar huvudroller och tennis.
Warren Beatty är 79 och rörde sig i veckan så snabbt i korridorerna på Four Seasons Hotel i Beverly Hills att hans assistenter hade svårt att hänga med i svängarna.
Clint Eastwood är 86, har precis regisserat ännu en film och skaffat ytterligare en flickvän.
Nolte, däremot...
Jag minns honom vagt från uppväxten. Från tv-serien ”De fattiga och de rika”.
Nolte var Tom, rebellen och fritänkaren som vi älskade trots att han fuckade upp och tvingades till boxning för att försörja sig.
Rollen stod närmare Nolte än vi insåg.
Trots en lovande idrottskarriär hade han sparkats från high schoool efter slagsmål och fylla.
Räddningen blev en modellkarriär som ledde till Hollywood.
Men trots branschens hyllningar lyckades han inte bli kvitt sina demoner. Han fortsatte vara nöjesindustrins Enfant terrible, Hollywoods gossen Ruda.
Det blev inte bättre av att han insisterade på att leva sina roller.
Inför ”På luffen i Beverly Hills” sov han i gränder i duschade inte på veckor.
I dag tycks det vilda levernet ha tagit ut sin rätt.
Redan när vi träffades för tv-serien ”Luck” 2011 klagade han över sviktande hälsa och tandlossning.
Nu kommer han till vår intervju i Beverly Hills i för stora byxor och med tandborsten i näven.
Han är försenad, gången är långsam och känns oroväckande instabil.
När han tappar ett papper på golvet får han snabbt hjälp att plocka upp det.
Jobbar gör han dock. Nolte är på plats för att lansera nya serien ”Graves”, där han spelar en ålderstigen republikansk expresident.
I rutan märks inte hans tillstånd på samma sätt.
Men här i hotellsviten lyser det igenom. Rösten är knarrig och hes, högerarmen skakar som om han drabbats av Parkinson. I andra håller han tandborsten i ett krampaktigt grepp med huvudet uppåt.
Innan vi skiljs ska vi ta en bild.
Fotografen säger åt oss att le.
Nolte ler plågat.
– Jag har ju inga tänder.