Klippen på kören är vårens största musikaliska upplevelse
”Jag blir alldeles rörd av att se och höra hur mycket skönhet och magi alldeles vanliga människor av alla sorter, åldrar, kön, utseenden och former kan skapa”
NEW YORK. Nu ska jag säga något konstigt.
Det händer underbara saker när helt vanliga människor sjunger tillsammans.
Just därför har Choir! Choir! Choir!-filmerna på Youtube hört till senvinterns och vårens största musikaliska upplevelser.
Alltså, jag känner mig nästan lite dubiös när jag skriver det.
Som hade jag förlorat förståndet – eller åtminstone omdömet
Jag menar, traditionell körsång – vem, utom de som själva utövar den, har utbyte av sådan?
Krönikören på Manhattan, tydligen.
Det började med att jag, som så många andra, såg och blev tagen av videon där David Byrne framförde David Bowies ”Heroes” med en jättekör på Public Theatre i East Village
Jag började kolla vad det var för slags projekt.
Det visade sig att den förre Talking Heads-sångaren hade teamat upp med Choir! Choir! Choir – en kör som egentligen inte alls är någon kör utan två kanadensiska tjommar, Daveed Goldman och Nobu Adilman, som med jämna mellanrum ställer till med öppna konserter dit alla som vill får komma och bilda tillfällig kör och, efter några snabb-repetitioner, tillsammans framföra valda pop- och rockklassiker
Youtube är fullsmockat med videos från sådana Choir! Choir! Choir-happenings och de flesta är helt bedårande. Som när de gör Tom Pettys ”Free Fallin”.
Eller när de gör R.E.M:s ”Man on The Moon”, Prince och Sinead O’ Connors ”Nothing Compares 2 You”, Joni Mitchells ”River” , The Bands ”The Weight” och Lou Reeds ”Perfect Day”
Allra bäst är dock den version av ”Space Oddity” de samlade några hundra Toronto-bor för att framföra på Art Gallery of Ontario några dagar efter Bowies död i januari 2016.
Kanske är det för att vi dagligen bevittnar hur ofattbart mycket djävulskap människor är kapabla att ställa till med under den här miserabla eran i historien – eller så är jag bara mer hippie än jag tror – men jag blir alldeles rörd av att se och höra hur mycket skönhet och magi alldeles vanliga människor av alla sorter, åldrar, kön, utseenden och former kan skapa ihop bara de öppnar trutarna och ger hals.
Choir! Choir! Choir håller för det mesta till uppe i Kanada, men gör ibland gästspel här och där, och vore jag sån där promotor hemma i Sverige skulle jag försöka locka dem till Stockholm för några sommar-happenings i lämplig milö.
Själv hoppas jag att de snart dyker upp i New York igen för då ska jag tveklöst gå och leva ut min nyfödda kärlek till kör-konceptet.
ORSAKER TILL EXTAS
•Bettye LaVette – Things Have Changed (cd)
– Efter 56 år som artist bestämde sig den här nu 72-åriga souldivan för att spela in de bästa Dylan-covers som hörts på decennier och rodde sedan det projektet i hamn.
•Nathaniel Rateliff & The Night Sweats (cd)
– En extrem begåvning blandar The Band med Sam & Dave och skänker resultatet en egen edge…jo, så förför man mig.
•Chappaquiddick (Film)
– Favoriten Jason Clarke är en lysande Ted Kennedy och Kate Mara är ju alltid bara bäst.