NEJ – Ni är helt vansinniga
Tja, Statens medieråd.
Ni är fullständigt vansinniga.
Det finns en scen i filmen om ”Bröderna Lejonhjärta” som förstörde många barndomsnätter för mig.
Tengil kommer till Törnrosdalen för att handplocka män som ska föras till Karmanjaka för att bygga en fästning tills de stupar.
Jag var tio år gammal och hade fått filmen av mamma.
Efteråt grät jag och tryckte ner vhs-kassetten långt, långt ner i soporna så att jag aldrig mer skulle behöva se den. Jag skällde förtvivlat på mamma för att hon över huvud taget köpt hem eländet.
Jag drömde om att Tengil, den jäveln, skulle komma och rycka familjemedlemmar ifrån mig, jag hörde skriken från männen på det där torget i Törnrosdalen precis före jag skulle somna.
I går – femton år senare – såg jag ”Hungerspelen” och jag blev oerhört illa berörd.
Det här är alltså en film där barn väljs ut för ett spel som går ut på att de ska döda varandra.
Och det ska rullas upp på biodukarna för elvaåringar! Titta här barn! Titta på barn som mördar andra barn!
Det är vansinne.
Jag skulle vilja få tag på tjommarna på Statens medieråd som beslutat om den här åldergränsen, gå fram till var och en, se dem i ögonen, ta tag i deras axlar, ruska om ordentligt och fråga om de verkligen – VERKLIGEN – är säkra på vad fan de pysslar med.
Statens medieråd dividerade länge kring huruvida ”Twilight: breaking dawn – del 1” skulle få 15 års åldersgräns på grund av en obehaglig förlossningsscen.
Vi tar det en gång till: En. Obehaglig. Förlossningsscen.
När det gäller ”Hungerspelen” pratar vi över två timmar lång massaker. Barn som slits ifrån sina familjer och skickas ut på mördarstråk.
Som tonåring gjorde jag många saker alldeles för tidigt. Testade att röka när jag var tolv. Drog min första fylla i samma veva.
Men finns det någonting jag i efterhand önskar att mamma hade skyddat mig ifrån så är det den där scenen i ”Bröderna Lejonhjärta”.
Det är så otroliga många oroliga nätter jag aldrig får tillbaka.