Popmusik skingrar molnen av metall
Det har varit ett svart år i politiken. Men popmusiken 2016 har låtit relevant, modern, vacker, utmanande, mångbottnad, fri och hoppfull. Den har varit allt som Donald Trump inte är.
Nej, jag kommer heller aldrig att glömma när ett symboliskt snöväder drog in över Stockholm och vi vaknade till nyheten om att Donald Trump blivit USA:s president.
Jag satt – precis som efter Brexit – naglad framför nyheterna. Om en självfrämjande pajas som vill grab kvinnor by the pussy och bryta klimatavtalet för att bada i fossila bränslen kan bli världens mäktigaste människa finns det fog för uppgivenhet, oro och rädsla.
Då är popmusiken den positiva kraften som vi behöver. 2016 har gett oss fantastiska album med några av världens största artister. Människor som står för värden fjärran Trumps. Beyoncé. Frank Ocean. Rihanna. Devonté Hynes. Solange.
Vissa av dem har uttryckt sin åsikt tydligare än andra. Men musik behöver inte vifta med plakat för att vara politisk. I popmusiken, liksom i livet, är det subtila gester som räknas. Tonen vi tilltalar varandra med, sättet vi ser på varandra.
När jag tröttnat på Trump tar jag en promenad som slutar i hissbanan i Liljeholmen där jag bor. En kvinna tar sig tid för att prata och skämta med mannen som jobbar i hissen. Han som sitter på sin stol, åker upp och ner och trycker på en knapp dag ut och natt in. När jag pulsar tillbaka över parkeringen lyssnar jag på Frank Oceans tolkning av The Isley Brothers ”At your best (you are love)”. Den gör mig glad, precis som scenen i hissbanan.
Självklart är musik en klen tröst för de som drabbas hårdast av Trumps politik – afroamerikaner, latinamerikaner, kvinnor, muslimer, hbtq-personer – de som den politiske kommentatorn Van Jones så känslosamt sympatiserade med i CNN i förrgår. Men popmusiken måste våga hoppas och tro på någonting bättre. Eller så bara ta oss bort i tre minuter, när molnen känns som metall, som Solange sjunger i en av årets finaste låtar.
”I tried to dance it away/ Sometimes I don't wanna feel those metal clouds/ I traveled 70 states/Away, away, away...”.