Träskflickan som fängslar USA

"Träskflickan" Kya vet att samhället inte hjälper henne. Hon är ensam, fattig och utstött – en upplevelse som delas av många amerikaner i dag, tror Delia Owens, vars debutroman har legat på New York Times bästsäljarlista i 90 veckor.

"Där kräftorna sjunger" handlar om Kya, som från tio års ålder är hänvisad till sig själv. Varför har berättelsen om ett mord och om en ensam flicka i North Carolinas träskmarker blivit ett storsäljande bokklubbsfenomen utöver det vanliga i USA?

– Romanen handlar om att vara ensam och hitta en inre styrka att lösa problem. Kya visar att vi klarar mycket mer än vad vi tror att vi kan, och jag tror att människor älskar att läsa om det, säger Delia Owens på telefon från hemmet.

Efter ett liv med djur och natur som forskare i zoologi, framför allt i södra Afrika, senare i Idaho, bor Owens i dag ensam på en bergstopp i North Carolina. I hennes närmaste stad, Asheville demonstrerar människor mot den amerikanska polisens rasistiska våld mot svarta.

– Om vi diskriminerar och förskjuter människor slår det tillbaka mot oss alla, det är den läxa vi måste lära oss, säger hon både apropå dagens USA och sin roman.

Flickan Kya är vit och fattig. Hon växer upp på 1950-talet, i ett ingenmansland som traditionellt har bebotts av infödda och utstötta, av kriminella och förrymda slavar. För invånarna i staden är Kya träskpatrask. Bara naturnörden Tate och det svarta paret som driver macken där hon tankar sin båt bryr sig om henne.

Flyr till måsarna

För att slippa mobbas i skolan tar hon till flykten så fort socialarbetarna närmar sig hennes träskstuga.

– Det finns fullt av människor som Kya i dag, som känner sig förskjutna och diskriminerade och som vet att de inte kan vända sig till samhället för att få skydd. I hennes situation och på hennes tid var det tydligare, men det finns människor nu som känner precis som hon, säger Delia Owens, som romandebuterade när hon var 70 år.

Då hade hon funderat på Kyas berättelse i drygt 20 år och skrivit på den i åtminstone 10. Idén fick hon i södra Afrika där hon under mer än två decennier studerade och skrev böcker om olika djurarters sociala beteenden. Under långa perioder levde hon tillsammans med sin dåvarande man i vildmarken, ungefär lika avskild från andra människor som Kya i hennes bok.

Delia Owens gör också naturen till en av bokens huvudpersoner. Korpar och fiskmåsar blir Kyas vänner.

– Det är poängen med boken. Vi säger Moder jord men utan att tänka på att det faktiskt är sant. Vi kommer från naturen. Den är vår familj och om vi inte har människor runt oss så är naturen det enda vi har kvar.

Sin forne mobbare

Men vad gör det med Kya att växa upp ensam i träsket och bli sviken av alla människor utom Jumpin och Mable på macken? Den vuxna Kya är en skönhet som uppvaktas intensivt av sin forne mobbare, Chase.

Efter ett våldtäktsförsök hittas han död, troligen nedknuffad från träskets brandtorn.

I stadsinvånarnas ögon är Kya, "den konstiga träskkvinnan", dömd på förhand, och läsaren hålls i ovisshet in det sista. Har sveken och det ensamma livet i träsket gjort henne förhärdad?

– Jag skulle inte välja det ordet. Hon blir kanske mer påverkad av att Chase attackerar henne än vad någon skulle bli som hade vänner kring sig. Men jag ser henne som sårbar och tuff, vilket är något annat. Hon är kapabel att ta hand om sig själv, säger Delia Owens som skrev hela sin roman utifrån just slutet.

– Jag jobbade väldigt mycket med det, och jag ville att det skulle bli både en fråga och ett svar. Vi vår veta vad som händer, det är tydligt, men det får också läsaren att tänka själv. Jag ville att det inte skulle vara självklart.

TT: Vad tycker du själv om slutet?

– Jag tycker att det är motiverat, men det betyder inte att det är rätt.