Halvårets 10 bästa skivor
De goda tiderna fortsätter.
Vill jag gärna tro.
Men som skivår betraktat har första halvan av 2002 varit något tamt.
Någon som hört en klassiker?
Nä.
Dem får vi vänta på tills senare, när Primal Scream, Bruce Springsteen & The E Street Band, Kelly Willis, The Ark, The Vines, Solomon Burke, Dead Prez och – förhoppningsvis – White Stripes kommer med nya alster.
Nå, skivor har det hur som helst kommit under de inledande sex månaderna (fan, var det inte nyår alldeles nyss?) och det här var de bästa.
1. Kent – ”Vapen & ammunition”.
Anledningen till att detta, utan konkurrens, är det album jag lyssnat mest på 2002 är faktiskt inte det faktum att det innehåller tio klockrena hitnummer. Utan att Kent här säger mig mer om mitt eget liv, min egen tid och min egen värld än någon annan. Det har inte funnits ett mer angeläget rockband i Sverige sedan Ebba Grön.
2. The Catheters – ”Static Dellusions & Stone-Still Days”.
Tuff, tuffare, The Catheters. Årets amerikanska rock ’n’ roll-smocka.
3. Johnny Dowd – ”The Pawnbroker’s Wife”.
Dennis Hopper, Norman Bates och Blind Willie McTell förenade i oemotståndligt psykodrama.
4. Woven Hand.
Den sanna uppföljaren till Sixteen Horsepowers ”Secret south”. Innehåller årets cover – den av Bill Withers ”Ain’t no sunshine”.
5. Elf Power – ”The Winter is Coming”.
Årets snyggaste Velvet-parafraser.
6. Marit Bergman – ”3.00 am Serenade”.
Ivrig, otålig power-indie, bitvis sprudlande av livskraft och glädje. Det är ingen tillfällighet att namnet ”Håkan” så ofta nämns i samband med den här kanondebuten.
7. Soledad Brothers – ”Steal Your Soul and Dare Your Spirit”.
Det senaste årets främsta album-bevis på att Detroit fortfarande rockar.
8. Sonic Youth – ”Murray Street”.
Det mest inspirerade larm de kreerat sedan ”Dirty” för exakt tio år sedan.
9. Eminem - ”The Eminem Show”.
Nej, inte ens jag kommer runt den här häxmästaren.
10. Dynamo Chapel – ”Secrets surrendered”
I väntan på den där E Street Band-plattan – och i stället för den där Van Morrison-plattityden.