Lönerna det största mysteriet i ’Arkiv X’
Till veckan återvänder ”Arkiv X” i svensk tv.
Det största mysteriet?
Hur kunde seriens behållning, Gillian Anderson, bli erbjuden hälften så mycket pengar som David Duchovny?
Tvåhundratvå avsnitt. Nio säsonger. Två långfilmer.
Ibland räcker en enkel idé långt.
”Arkiv X” handlar om hur två FBI-agenter undersöker oförklarliga och paranormala fenomen.
Den ena, Fox Mulder, tror på tomtar och troll. Den andra, läkaren Dana Scully, är klädsamt nog mer skeptisk.
Den laddade friktionen mellan karaktärerna, som allt mer övergår i attraktion, är förutom konspirationer och utomjordingar seriens fundament.
Serien var, åtminstone till en början, bättre på att förnya tv-mediet än på rättvisa löneförhandlingar. Det finns större och mer löjeväckande mysterier i verkligheten än i manuset.
I de tre första säsongerna tjänade Gillian Anderson hälften så mycket som kollegan David Duchovny. Och inte bara det. I början ville bolaget Fox att hon inte skulle stå jämsides med Duchovny framför kameran. Anderson fick snällt ställa sig lite snett bakom honom.
Det tog tre år innan Anderson lyckades kriga upp lönen. Däremot minns hon inte hur länge det dröjde innan hon bokstavligt talat fick ställa sig jämsides med sin motspelare.
Efter att ”Arkiv X” lades ner 2002 har Gillian Anderson gjort flera uppmärksammade och hyllade roller. Hon var bland annat lysande som Lady Deadlock i Charles Dickens ”Bleak house” och ännu bättre som kommissarien Stella Gibson i ”The fall”.
Men inför den aktuella miniserien och fortsättningen av ”Arkiv X” vreds klockan tillbaka till 1993 igen. Gillian Anderson blev åter igen erbjuden - halva lönen. Och allt började om igen.
När hon fick kommentera fiaskot på nätsajten The Daily Beast famlade hon efter orden:
”Det är sorgligt. Det är ... sorgligt.”
Frågan är inte hur viktig Dana Scully är för ”Arkiv X”. Frågan är snarare vad serien skulle vara utan henne - gissningsvis en rätt outhärdlig historia om en ensam foliehatt.
”Arkiv X”-skaparen Chris Carter har i intervjuer beskrivit Fox Mulder och Dana Scully som symboler för människans eviga och inre dragkamp mellan tro och förnuft.
Och vad vore världen utan personer som Dana Scully?
Då hade irrationella och vidskepliga rätthaverister, i huvudsak män, kunnat löpa amok och se konspirationer överallt och anklaga fan och hans moster - allra helst journalister - för mörkläggningar och korruption och kräva dubbelt så hög lön för lika arbete och...
Vänta nu. Vi lever ju redan i den verkligheten. Det är, till skillnad från fallen i ”Arkiv X”, skrämmande på riktigt.
Fotnot: ”Arkiv X” har svensk premiär på TV3 den 28 januari.
Markus topp 3
1 Silvana Imam (artist)
Om hon hade varit man och författare skulle hon säkert kunnat kalla sitt senaste och djupt personliga album för ”Min kamp”. Men det är roligare och betydligt mer intressant att lyssna på Imam än att läsa Knausgård.
2. ”In bloom” (cover, Sturgill Simpson)
Glimrande Nirvana-cover.
Låter ungefär som om Waylon Jennings ätit sinnesutvidgande svampar. Albumet ”A sailor’s guide to earth” är ett av årets mest efterlängtade.
3. ”House of cards” (tv-serie, Netflix)
Förstår inte vad alla klagar på. Nya säsongen är ju, till skillnad från de två föregående, rakt igenom underhållande.
Larssons Popskala
”Bosch” (tv-serie, HBO Nordic) Enda invändningen är att avsnitten är för korta. Men eftersom tiden är anpassad efter ett strikt reklamformat i USA blir fördjupningen av karaktärerna lidande.
”Everything is copy” (dokumentär, HBO Nordic) För vissa av oss – en oumbärlig dokumentär om författaren och manusmagikern Nora Ephron, ett modigt och kallhamrat snille.
Madonna (artist) När det gäller inkomstbringande turnéer är Madonna nu tidernas mest framgångsrika soloartist, endast slagen av The Rolling Stones och U2.
Veronica Maggio (artist) På nya singeln ”Den första är alltid gratis” låter hon tyvärr precis som alla andra.
Phife Dawg (1970–2016) Den mäktige A Tribe Called Quest-hjälten är borta. Tack och farväl.
”Let’s dance junior” The botten is aldrig nådd. Precis när man inte tror att något kan bli dummare (”Let’s dance”) så kommer en ännu värre idé (”Let’s dance junior”).