– Geten skulle bara slåss
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-02-28
Thorleif Torstensson avslöjar allt i schlagerförhöret
MALMÖ. Vad ger man i present till en person som har sålt fyra miljoner skivor?
En get givetvis.
Nöjesbladet satte dansbandssångaren Thorleif Torstensson i förhör – om galna bröllopspresenter, sorgen efter pappa och om när han försökte dränka en fisk.
Du fyller 60 i sommar. Det är inte dags att lägga av snart?
– Nej, inte så länge det är flyt och man har roligt. Det är nog dumt. Jag hoppas att jag aldrig kommer att lägga av med
musiken. Och att toppa med Melodifestivalen – varför ska man lägga av nu?
Ni har sålt runt tre miljoner skivor ...
– Ja, tre miljoner räcker nog inte. Det är snarare runt fyra miljoner. Det var några kollegor som en gång på 90-talet staplade skivor och multiplicerade med hur många vi har sålt. För att se hur högt det blev. Jag tror att vi hamnade på runt 19 Eiffeltorn.
Satsade på skivbolaget
Okej, fyra miljoner plattor. Hur rik är du egentligen?
– Ah, de pengarna har vi snillat bort någonstans (skratt). Nej, vi har väl ett litet sparkapital men man är ingen miljardär precis. Förr satsade vi en del pengar på ett eget skivbolag och artister som vi trodde på. Det gav inga större pengar. Men vi har så vi klarar oss.
Vad är den galnaste presenten du har fått?
– En get. Det var en gång när jag gifte mig men den var hemsk alltså. Vi fick lämna tillbaka den för den var fullständigt vild. Han skulle bara slåss.
Vem dök upp med den presenten?
– Ja, det var väl några snälla vänner som tyckte jag skulle ha en.
”Gråt inga tårar” är en av era största hits. När grät du själv senast?
– Det var nog rätt längesen. Det är viktigt att gråta men jag har nog inte haft någon egentlig anledning att göra det. Det var nog när min far gick bort. Det är 20 år sedan nu men det var en svår tid.
”Smärtan var psykisk”
Vilken är det största smärta du har känt?
– Det var just när min far gick bort, ganska hastigt och alldeles för ung. Han var bara 62 år. Då fick jag nästan för mig att jag själv hade hjärtinfarkt. Jag var inne på en hjärtröntgen, men det var en psykisk smärta. Det tog lång tid innan jag tog mig ur sorgen. Ibland trodde jag att det inte var sant, man trodde att han fanns fortfarande. Det är en händelse som har satt sina spår. När de dör så unga så är man inte färdig.
Hur var din värsta fylla?
– Den är nog riktigt gammal, från i början när man provade på det där. Men en fylla i Norge har satt sina spår. Vi fick guldskiva och på den tiden var det starksprit och alla skulle skåla. Det blev ju givetvis för mycket och jag kommer knappt ihåg vad som hände. Norrmän kan dricka sprit men det kan inte vi svenskar. Men man blir förståndigare med åren.
Har inga sex-troféer
Men 70- och 80-talen måste ha varit ganska galna i dansbandsvärlden. Har det blivit mycket sex tack vare musiken?
– Ah, jag vet inte om man kan prata om sex precis. Vi var inte riktigt i paritet med de riktiga rock ’n’ rollarna. Men det är klart att det var en helt annan tid, man var oberoende och man var i den åldern när fest och tjejer kanske inte var helt oväsentligt. Det klart att jag inte ska sticka under stol med att det var en del kvinnor, men jag har aldrig varit en sådan som utnyttjat situationen. Vi har aldrig skaffat troféer och några orgier kan jag inte avslöja – för det har vi inte haft några (skratt).
Har du testat droger någon gång?
– Aldrig. Vi har hållit oss till flytande starkvaror. På 70-talet fanns det något riktigt otäckt som hette Kir. Det körde vi amatörer med medan proffsen körde med en låda Koskenkorva. Vi har varit ganska mesiga.
”Hysterisk”
Vilket är ditt starkaste barndomsminne?
– När jag var i 6-årsåldern skulle jag prova på att fiska. Jag fick napp och blev helt hysterisk för att jag inte visste vad jag skulle göra med fisken. Då sprang jag in till grannfrun och bad henne dränka den (skratt). Då var man inte så smart.
Vad är det värsta du har hört om dig själv?
– Att jag låter som en kärring när jag sjunger. Men jag har en ganska ljus röst när jag sjunger så jag tar inte så illa vid mig.
Bandets diktator
Du har varit med sedan starten på 60-talet och bandet är döpt efter dig. Har de andra medlemmarna något att säga till om?
– Självklart. Men det här är ett företag och då måste man ha en företagsledning. Det är omöjligt att informera allihopa om allt. Ibland kan det nog kännas som att jag är en diktator.