Därför tänkte Lill-Babs ta sitt liv

Frida Söderlund

”Jag var så ung. Så förtvivlad”

Hon ville inte längre leva.
Sexton år gammal tänkte Barbro "Lill-Babs" Svensson ta sitt liv – men så kom räddningen.
– Jag vaknade upp. Och blev på en gång lycklig, säger hon till Nöjesbladet.

Hon var sexton år gammal.
Sexton år och förtvivlad. Sexton år och gravid.
Barbro "Lill-Babs" Svensson satt nere på kajen vid Skeppsbron i Stockholm med tabletter i handen. Hon ville inte längre leva. Hon ville drunkna. Drunkna för att det skulle vara skönt. Smärtfritt.

”Dra skam över familjen”

I gårdagens "Stjärnorna på Slottet" i SVT berättade Lill-Babs om första graviditeten. För Nöjesbladet berättar hon vidare om känslorna.
– Jag var så ung. Så förtvivlad. Och att bli gravid på den tiden, det var skandal. Jag tänkte att jag skulle dra vanära över familjen. Jag tänkte "varför ska jag finnas kvar som drar skam över familjen"? säger hon.

Så hon sökte en utväg och fann en.
– Man söker efter ett halmstrå och det var det enda halmstrå som jag kunde hitta. Det var ju barnsligt också. Det var dumt och fånigt. Men jag var förtvivlad, säger hon och fortsätter:

– Det var också lite det där med att tjejer som åkte till Stockholm, de blev med barn. Men jag blev inte med barn i Stockholm, jag blev med barn hemma i Järvsö. Så det där med att bli stämplad som dålig flicka, eller att mamma och pappa skulle skämmas för mig, det var det som var det värsta.

Satte stopp på snacket

Så sextonåriga Lill-Babs såg ingen annan utväg. Men så hände någonting inom henne.
– Jag kände en rörelse. Att det var något, att det var ett liv i mig. Sedan var det bara "släng tabletterna, gå därifrån, vad håller du på med?". Jag vaknade upp på något vis. Och blev på en gång lycklig.

Hemma i Järvsö väntade familjen med öppna armar. Och när Lill-Babs tänkte sitta hemma och gömma sig genom graviditeten tog föräldrarna med henne ut på byn.
– De fick mig att känna mig stolt. Det var så stort av dem, så fantastiskt och så mycket kärlek i det de gjorde. Det önskar man att varje ung flicka kunde få av sina föräldrar, säger hon.

Hur tror du att det hade varit om de inte gjort så?

– Jag vet inte. Jättesvårt. Det var så härligt att ha dem som föräldrar. När vi gick ut och visade upp oss satte det stopp på snacket i byn.
Kort senare föddes dottern Monica, i dag 57 år.

– Det goda som det här förde med sig är ju att jag har en dotter som är så nära, och som många gånger har varit mer mamma för mig än vad jag var för henne. Jag har tre kloka döttrar, säger hon.