Brandmännen kan skrälla stort
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-01-18
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
VÄXJÖ
Larmet går.
Melodifestivalens första delfinal kan mycket väl vinnas av fem käcka brandmän från Helsingborg.
Det slår ju gnistor om Brandsta City Släckers...
Eller hur man nu ska säga.
"Kom och ta mig" är verkligen ingen stor låt och Brandsta City Släckers verkligen inget stort band.
Tvärtom, faktiskt.
Men de kan sätta landet i brand i alla fall.
För dels gör de med "Kom och ta mig" en taffligare, bonnigare variant av Ugglas "Pompom" och inför den sortens marschdängor är Svensson... ja, lättantändlig.
Dels är de fem skåningarna en typ av män alla vanlighetsdyrkande Magdalena Forsberg-fans ute i buskarna kommer att ÄLSKA.
Klämkäcka, präktiga och glada.
Och helt anspråkslöst, alldagligt okomplicerade.
Som sångaren Glenn Borgkvist - kanske världens mest heterosexuelle man - svarar på frågan om personligt motto i programtidningen:
- Vem fan mår bra av att man hänger med mulen?
Nej, eller hur.
Ulf "Uffe" Johanssons dito lyder, får vi veta:
- Släpp en fis, det ordnar sig nog ändå.
Ah, ni ser. De har humor också.
Under de oändliga repetitionerna i Tipshallen i Växjö under torsdagen fick vi enbart se muskelpaketen uppträda i civila blåjeans - och redan det var en häpnadsväckande uppvisning i bredbent, hysteriskt stel glimten-i-ögat-grabbighet (missa för allt i världen inte sångarnas handklappningsövningar).
På lördag drar de på sig hela brandmannamunderingen, komplett med hjälmar och slangar och skit.
Jag är rädd att åtskilliga tv-tittare kommer att uppfatta det som att de verkligen sätter fjutt på årets melodifestival.
Brandvarning är härmed utfärdad.
Den djupt sympatiske
Micke Wennborn lät en gång i ett mejl om en Toto-sågning meddela att yours truly "inte bara är en fet och ful kluns, utan också dum i huvudet".
Det hindrar mig inte från att tycka att låten han och Py Bäckman skrivit åt Tom Nordahl är rätt okej.
Men jag lär hålla på Bert - som anländer i dag - om kriget fortsätter.
Växjö är inte
precis världens roligaste stad.
Det enda riktigt
uppseendeväckande med den nya, omtalade scenen är det vardagsrum man byggt vid sidan om och tänker använda istället för gamla green room.
En sångare jag känner säger:
- Som artist hade jag hatat det, men sadisten i mig älskar idén. Nu får vi ju se exakt hur de medverkande mår hela tiden.
Kan bli smaskigt.
Eftersom vi
ständigt rör oss runt DDR-fula Värendsvallen ber jag att få upprepa en gammal sanning:
Öster är inget fotbollslag.
Öster är ett väderstreck.
Barbados, brandmännen
, Mendez och Excellence. Erfarenheten säger visserligen att jag inget begriper av det här, men jag tror det är mellan dem det står på lördag.