Ett smutsigt svek, Micke
Från älskad riksbuse till arrogant diva.
Sveket mot kolleger, publik och fans börjar bli riktigt smutsigt.
Det är dags för Micke Persbrandt att visa respekt.
”Micke har väl gjort det han brukar göra, fast en gång för mycket”, kommenterade en skådespelarkollega när jag frågade varför Mikael Persbrandt hade fått sparken från Dramatens uppsättning av ”Måsen”.
Om det varit så – vad han nu brukar göra – hade det varit rimligt. Att göra dumheter är förlåtligt. Det gör många.
Men i stället visade det sig att Persbrandt självmant hoppat av mitt under brinnande föreställning. Helt bananas.
Alla skådespelares mantra ”the show must go on” gällde inte Persbrandt. Han svek tusentals biljettköpare som betalat för att se sin idol.
Sveket har därefter växt sig ännu fläskigare.
Jan Malmsjös tokiga antikrist-tecken i SVT i onsdags kväll var måhända överteatraliskt – men friskt, rättmätigt och modigt.
Modigt därför att teaterbyken normalt tvättas inanför institutionernas väggar. Vilket är kollegialt och lojalt, men främst fegt och antiintellektuellt. Skådespelarna reducerar sig själva till en liten larvig skvallerklubb där det skålas i skit över andra – men aldrig utåt. Utåt är alla alltid ”en underbar motspelare”.
Inte en enda gång har Persbrandt ansett sig liten nog att behöva skita ner sig genom att förklara för fansen. I stället ett uppblåst ”det vill jag inte prata om” och tv-journalister som Fredrik Sahlin har bugande bytt ämne.
Jag har alltid tyckt om Persbrandt och försvarat honom otaliga gånger men nu blir det allt svårare och min gissning är att folket som betalat för att se hans undermåliga arbete i diverse keffa actionfilmer snart gör det också.
Så länge Persbrandt inte talar ur skägget är det otänkbart att våga köpa biljett till Thommy Berggrens uppsättning av Samuel Becketts ”I väntan på Godot”. Kanske bestämmer han sig för att sticka iväg och hänga med Zlatan i stället. Utan förklaring.
Antingen får Stadsteatern utfärda biljetter med stämpeln PERSBRANDTGARANTI, eller så är risken stor för att det blir en väntan på Godot som det aldrig väntats förr.