”Hälsoresan” gav mig spaskräck

Fredrik Virtanen skriver om sin syn på nöjesvärlden

SUNNE. Jag är tokig i pilates.

Jag är galen i kakaopeeling med kiwikärnor och algbad med avgiftande effekt.

Jag är, till sist, Lasse Åberg i ”Hälsoresan”.

Spa-kulturen är gammal – namnet kommer från Spa i östra Belgien vars mineralhaltiga källor gjorde byn till en het kurort-hängut för 1700-talets peeling-elit – men explosionsartat bred blev den först i slutet av vårt förra århundrade.

Så het att Lasse Åberg skändade genren med kalkonfilmen ”Hälsoresan” 1999, som var dålig på så många nivåer att ingen spännande människa skulle kunna erkänna att de drog iväg på body-splash, djuprengöring och terapibad.

Själv blev jag så förskräckt att jag inte ens vågade testa. Ängsligt måhända, men sant. Vissa personer vill man ju bara fly i motsatt håll från.

Strax därpå flyttade jag till New York.

I USA vet förstås ingen vem Lasse Åberg är och deras Lasse Åberg, Jerry Seinfeld (ja, det är högre klass på komiken där), hade inte våldtagit spa-kulturen så där kunde den växa till hipsterhöjder genom det klassiska förfiningstricket:

Tidningen ”Spa” startade. Allt lyxigare spa utvecklades. Hipsterkrogen Spa slog upp dörrarna för ekologiska ört-drinkar med hiphop och våldsamma sexorgier på toaletterna men jag, skrämd av Lasse Åbergs alla fans, höll mig till det ryska, gistna gamla kanonbadhuset vid Astor Place.

Jag var för ängslig.

Spa var så töntigt.

Men nu.

Nu är jag här. I hjärtat av spafolkrörelsen. Genom att förlora mot riksdagsman Leif Pagrotsky i ”Jeopardy” vann jag två nätter på spa här i värmländska Sunne.

Det är förtjusande på spa.

Mest är här förstås quinnor, men också helt vanliga norska kvinnor i brottardräkt och en hel del penismän och, faktiskt, även några kukmän.

Spa är för alla.

Spa är trevligt, algbad är dynamit och svensk massage är skiten.

Hade det inte varit för Lasse Åberg hade jag tagit mitt första kurbad i algextrakt med uppiggande effekt och en champagneinpackning för länge sedan.

Av detta kan man lära att dålig popkultur är farlig för utvecklingen, att man inte ska lyssna på andra i onödan och att pilates är vägen till lycka.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln