EDM och hårdrock sover i samma säng
Festivalerna Summerburst och Sweden Rock arrangeras med en veckas mellanrum.
Det måste vara en tanke.
EDM och hårdrock ligger så nära varandra att de sover i samma säng.
Nu tappade säkert någon sin finaste glowstick i ren förfäran.
Någon annan började säkert piska sig själv med ett nitbälte av ilska.
Lugn nu.
Det är bara rock’n’roll, eller nåt.
På ytan är naturligtvis EDM och hårdrock så långt ifrån varandra att den Transibiriska järnvägen framstår som en nätt promenad till mataffären. Prins Carl Philip kommer aldrig låta exempelvis In Flames spela på hans kommande bröllop. Inte Opeth heller.
Men den som gräver lite djupare finner slående likheter och gemensamma nämnare.
Genrernas grundläggande beståndsdel är energin.
Hos EDM riktas energin uppåt och är positivt laddad. Den förbannade peppen är allt. Peppen och festen och peppen och festen.
För hårdrock är energi lika viktigt. Men här är den gärna negativ. Morr. Det får låta som om någon har ett party med blodiga kättingar nere i en grav. Det är bra för trovärdigheten.
Olika kroppsrörelser och gester har även blivit förknippade med musikstilarna.
EDM har ”hoppa jättehårt på stället med en pumpande näve i luften”, ungefär som om personen i fråga har räckt upp handen i klassrummet så länge hen tappat förståndet av frustration, samt två händer som formar ett hjärta.
Hårdrock har i sin tur headbanging - skaka hår upp och ner i varierande tempo - och djävulstecknet.
För en utomstående kan det säkert även vara svårt att skilja vissa artister åt inom respektive gren. Hög procent av EDM- och hårdrockidentiteten sitter i att ha likadana kläder och accessoarer.
En EDM-artist ska helst ha t-shirt, dyra jeans, kanske en keps - i mer extrema fall en klocka på handleden som kostar 250 000 kronor - och en dietist.
En hårdrockare klär sig i nitar och läder, t-shirts med bandtryck, dödskallar, flätade skägg - i mer extrema fall kan köttslamsor appliceras på kroppen - dricker Jack Daniels och hyllar hellre satan än hälsoråd.
Men det som verkligen förenar folkfesterna är den till synes gränslösa kärleken till fyrverkerier.
Det ska panga. Det ska bomba. Det ska sprutas eld. Det ska mullra.
För ingen ska någonsin kunna missa att det är ös.
Här. Är. Det. Ös.
EDM och hårdrock har redan umgåtts tête-à-tête, och vid åtminstone ett tillfälle kramats lite extra mycket, och fått ett kärleksbarn - Skrillex.
Han är ett levande bevis på att EDM och metal får plats i samma kropp. Trummisen i Metallica, Lars Ulrich, är till exempel ett stort fan.
Finns det grova förenklingar i krönikan? Jo, kanske en del.
Men ofta är skillnaden mellan jättekonserter med Swedish House Mafia, Avicii och AC/DC högst estetisk.
Topp 3
1 Furiosa (karaktär, Charlize Theron)
Furiosa är egentligen enda behållningen i den jobbiga och enkelspåriga ”dunka-dunka”-rullen ”Mad Max: Fury road”. Men vilken behållning. Filmserien borde genast döpas om till ”Mad Furiosa”.
2 ”24 frames” (låt, Jason Isbell)
Jag vet, jag bara vet, att alla som är nere med den lilla älskvärda subkulturen americana, kommer att älska Isbells kommande album ”Something more than free”.
3 ”Poetic” (låt, Seinabo Sey)
Obegripligt bra, fortfarande.