Energi-knippet är ett måste på scen

Zendry Svärdkrona

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-07-01

KIRUNA

Sitter kvar i Antarktis och tänker på Janne Bark.

Den här sommaren firar ju han 20-årsjubileum som Ulf Lundells sidekick.

Och jag hoppas att det bara är början på en underbar vänskap.

Det är jag förmodligen rätt ensam om.

Janne Bark är en omstridd Lundell-gitarrist.

Praktiskt taget alla jag känner som har någon form av känsla för Ulf Lundell och hans artistskap tycker att förre Triad-sångaren (...) tar för mycket plats, har en corny framtoning och saknar tillbörlig musikalitet.

Men de har fel.

Bark är i själva verket en mycket gedigen förvaltare av den klassiska rockgitarren. Han har också en både cool och sympatiskt förvirrad attityd och i den mån han tar plats gör han det för att blåsa liv och energi i showerna.

Så har det varit ända sedan det där romerska gästabudet som gick genom Sommarsverige 1982 och så är det även 2002.

Han må med åren ha tillskansat sig en viss värdighet men Bark är fortfarande Bark och tanken på en Lundell-konsert utan just det där halländska energiknippet ute på flanken är faktiskt omöjlig.

Så: Grattis.

Låt det bli minst 20 år till.

Alla vet att det inte går att hålla 110 när man hör Soundtrack of Our Lives ”Sister Surround” på bilstereon.

Men MC–polisen i Nyköping väljer att helt bortse från denna sanning och skriver utan att blinka ut en böteslapp på tolvhundra riksdaler.

Ett rättsövergrepp.

När Lundell till sina mer exklusiva spelningar bygger ut låtlistan tar jag för givet att vi, äntligen, får höra ”Warum All This Black Stuff”.

Är fortfarande lite tagen av att man kunde bli så överraskad på en Oasis-konsert.

Har nu sett arkitekturen i centrala Kiruna och förstår plötsligt betydligt mer av Little Marky Larssons attityd.

Frida Snells Smashing Pumpkins-tolkning är den bästa svenska cover som Hederos & Hellberg inte spelat in.

The King är alltså kung.

Igen.

Med JXL-remixen av "A Little Less Conversation" - en singelbaksida från 1968 - går Elvis om Beatles i kampen om brittiska listettor och kan åter tituleras den mest framgångsrike genom tiderna.

Jag kan inte låta bli att tycka att det är väldigt vackert.

För övrigt var Elvis bättre än Beatles, om ni inte redan visste det.

Får rapporter från Roskilde om att Primal Scream spelar Johnny Thunders "Born to lose" och inser att jag måste till Arvika i år.

Trodde aldrig någonsin jag skulle sitta i Kiruna och se en VM-final i fotboll.

Men det går det med, kan jag meddela.

Orsaker till extas