2024 blir bästa året någonsin - det måste man givetvis tro
Sinatra hade rätt i att det bästa återstår
NEW YORK. The best is yet to come, hävdade Frank Sinatra bestämt.
I takt med att åren går får man anstränga sig en smula för att hålla fast vid den övertygelsen, men såklart:
2024 blir bästa året nånsin, fullspäckat av personliga triumfer, Wet Leg-artade popsensationer och filmer lika oförglömliga som ”The holdovers”.
Ända tills nyligen var det faktiskt den frasen – ”Det bästa återstår!” – Sinatra hälsade efterlevande med på sin gravsten i Palm Springs och det får man ju se som extraordinärt optimistiskt i det läget (dessvärre bytte döttrarna av okänd anledning nyligen ut den gravstenen).
Även Håkan Hellström var inne på samma tankegångar när han i ”Du är snart där” insisterade på att det bästa inte hänt ännu.
När man passerat en viss ålder är det inte alldeles lätt att uppfatta såna soliga utsikter som självklara – man behöver nog till och med ljuga lite för sig själv – men något annat val finns inte. Vad vore det annars för poäng med att fortsätta?
Därför ber jag härmed att få förkunna att 2024 blir bästa året någonsin – trots att världen är som den är. För egen del utgår jag från att kärlek, ära och rikedomar väntar – och rent allmänt har vi kickar att se fram emot som vore det rena…ja, 1981.
Världen kommer till exempel svämma över av kreativa och originella pop-bangers som inte går att sluta lyssna på. Såna som Wet Leg frälste oss med för tre år sedan. De behöver inte alls låta just så, bara de kombinerar egensinne och schvung på samma sätt. Som lo fi-Håkan höll med om helhjärtat i en sms-konversation nyligen: Det blir sällan bättre än när vassa kufar försöker göra raka dängor, för de kan inte hindra sig själva och skruvar alltid till låtarna med skeva och konstiga saker ändå.
Samtidigt känner jag mig övertygad om att Nathaniel Rateliff släpper ett album som slutligen bevisar att han är en av de största – gärna ihop med utmärkta bandet The Night Sweats. Och att Family of The Year gör storstilad comeback.
På bio och i tv får vi fler besjälade historier med karaktärer som går att tro på och rentav hjälper till öka insikterna om…ja, du vet; andra människor. Alexander Paynes ”The holdovers” är just en sådan film och sätter tonen för 2024.
Sen kommer det också en ny Paul Auster och skriver en roman som får tiden att stanna.
Eller nåt.
Egentligen vet jag bara att the best is yet to come.
ORSAKER TILL EXTAS
•Low Water Bridge Band – Back to the valley
– Ett av årets bästa countryalbum.
•Reacher (Tv-serie)
–Alan Ritchson är en mer trovärdig Jack Reacher än Tom Cruise, om man säger så.
•Aston Reymers Rivaler – Tvål (Klassiker)
– Vila i frid, Magnus Lind.
Läs mer om Guldbaggens publikpris och de nominerade filmerna här.