Åsa-Nisse – bättre på scenen än i filmerna
Uppdaterad 2022-10-05 | Publicerad 2022-07-03
Att damma av Åsa-Nisse är ett smart grepp.
För egentligen har väl Stefan & Krister-buskisen på den här teatern i många år varit en form av Åsa-Nisse-historier.
Alla tiders Åsa-Nisse
Fars på Vallarnas friluftsteater i Falkenberg. Manus: Annika Andersson, Pär Nymark. Regi: Pär Nymark. Med Mikael Riesebeck, Robin Rösehag, Annika Andersson, Jojje Jönsson, Stefan Gerhardsson, Jeanette Cappocci, Klas Wiljergård.
Spelas till och med 14 augusti. Sedan på turné runtom i Sverige 30 september-3 december.
För de som händelsevis inte vet:
Åsa-Nisse är en småbrukare från Knohult i Småland som ägnar sig åt tjuvjakt och att hitta på mer eller mindre lyckade uppfinningar. Sedan 1940-talet har han funnits i böcker, tecknade serier och framför allt ett tjugotal ofta utskällda långfilmer åren 1949-1969. Mest klassisk recension är Expressen-skribenten Alf Montáns av ”Åsa-Nisse flyger i luften”. Han skrev kort och gott: ”Far i frid”.
Ett försök att blåsa liv i filmkonceptet 2011 gick sådär, trots många stjärnor framför kameran och att geniet Henrik Dorsin var en av upphovsmännen.
Men att Åsa-Nisse nu dyker upp på Vallarnas friluftsteater är egentligen logiskt.
De buskisfarser som i åratal spelats här har också ofta haft förvirrade bondtölpar till män i för stora mustascher, fruntimmer som det hunsats med men som vunnit i längden och alltihop presenterat med en rätt stor dos av överspel (fungerar på scenen, blir ibland snudd på outhärdligt när det några år senare visas i närbild i tv-rutan).
Jag tycker Annika Anderssons och Pär Nymarks uppdatering av Åsa-Nisse-konceptet är smartare än filmen från 2011.
Inledningen är lite förutsägbar. Karaktärerna presenteras, det är ungefär som i de gamla filmerna. Åsa-Nisse (Mikael Riesebeck) och Klabbarparn (Robin Rösehag) tjuvjagar, försöker dölja det för landsfiskalen (Klas Wiljergård) och Åsa-Nisse har som vanligt glömt Eulalias (Annika Andersson) födelsedag. Bara småkul.
Sedan lyfter det. Genom en av Åsa-Nisses märkliga uppfinningar, en tidsmaskin av sällan skådat slag, reser han och Eulalia i tiden. Men 70 dagar blir av misstag 70 år och de hamnar i nutiden med snabba klipp,
skönhetsoperationer, hipsters, mobiltelefoner och allt vi tar för givet i dagens samhälle. Precis som i ”Tillbaka till framtiden”-filmerna utvinner manusförfattarna många skratt i krocken då- och nutid. Gamla tiders sunda bondförnuft ställs mot dagens samhälle där fler är mer självupptagna. Här kliver särskilt Annika Anderssons Eulalia och Jeanette Cappoccis rollfigur, som allt-i-allo till Sjökvistens barnbarn (Stefan Gerhardsson spelar båda rollerna) fram. Här får föreställningen till och med en lätt feministisk underton.
Alla skådespelarna funkar utmärkt. Riesebeck har liksom anammat allt som man förknippar med Åsa-Nisse, allt från den tecknade seriefigurens utseende till John Elfströms (1902-1981) yviga kroppsspråk och bonniga språk.
Det här var den roligaste kvällen jag har haft på Vallarnas friluftsteater. Och betydligt bättre än filmerna.