Tranbärsjuicen sabbar drinken Snabba Cash
GÖTEBORG. Filmerna, branschminglet, stämningen.
Man känner aldrig sorg när det är filmfestival i Göteborg.
Tiden går. Känns som det inte var så länge sedan man besökte allra första upplagan av Göteborgs filmfestival 1979. Brukade sova på Gunnar Rehlins vardagsrumssoffa. Vi var bara några tusen som såg filmer på rätt sunkiga Kåren.
Nu är det tio dygn, 447 filmer, kring 125 000 sålda biljetter, hela filmbranschen som skvallrar i
Hotel Rivertons skybar på kvällarna och en hel stad – politiker och näringsliv – som stolt backar upp Nordens största filmfestival.
Årets upplaga, den 33:e, har ambitiöst program med bland annat fokus på afrikansk film. Lite tunt med glamour, dock. En galapremiär på Josef Fares nya ”Farsan” hade ju inte skadat.
Under några dagars besök hann man som vanligt bara med en bråkdel av allt man ville hinna med.
Några tankar:
I sitt invigningstal fyrade Roy Andersson av en elak salva mot allt från Åsa-Nisse och Tiger Woods-skvaller, till DN:s filmskribenter och Svenska Filminstitutet. Dess vd Cissi Elwin Frenkel var den enda som inte tyckte det var kul ...
Underbara musikavsnitt. Annars borde de som gjort dokumentären om José Gonzáles fått ut lite mer av 1 500 timmars film.
Mun-till-mun-metoden lär knappast åstadkomma publikrusning till Simon Stahos ”Kärlekens krigare”. Vet inte om jag någonsin sett något så nästan provocerande poänglöst!
”Engelen”, mycket omtalad hemma i Norge, har en logisk lucka som nästan stjälper hela filmen. Men Gunilla Röör och Maria Bonnevie är makalöst bra som missbrukande mor och dotter.
Drinkarna i Hotel Rivertons skybar har under festivalen lite putslustiga namn efter filmtitlar. Snabba cash är en margarita – spetsad och förstörd med tranbärsjuice. Känns inte direkt som något tuffe Joel Kinnaman hinkar till vardags ...