Den är den klatschigaste sommarplågan på länge
Per Bjurman upptäcker vinnaren av Eurovision Song Contest
NEW YORK. – Vad, frågade jag Bullen, är det här för låt? Jag hör den hela tiden. Och den är ju kanon.
Det visade sig vara – Alexander Rybaks schlagervinnare.
Jag hann inte vara hemma i the old country i mer än några dagar förrän det där fiolintrot satt som stuprörsjeansen på en gammal Ramones-basist.
Det var ju överallt – hela tiden.
Så till slut fick jag vända mig till Bullen, eminent kock på etablissemanget Bolanche, för att få saken utredd. Varmed han mycket förnöjsamt – vi kan rentav säga skadeglatt – lät meddela att det var Alexander Rybaks ”Fairytale”, vinnare i Eurovision song contest i Moskva den bistra våren 2009, jag gått och fastnat för.
Av denna lilla fadäs kan man dra åtminstone två slutsatser.
Jag har numer väldigt dålig koll på schlagervinnare – och min smak börjar bli tveksam.
För när jag nu, efter tre veckor som gick snabbare än man hinner säga nederbördsrekord, är tillbaka i den elektriska Manhattan-sommaren och vandrar längs gator där värmen även sent om kvällen stiger upp från asfalten och ger hela tillvaron en mjuk sinnlighet, står jag faktiskt fast vid min initiala reaktion:
”Fairytale” är den bästa, klatschigaste sommarplåga jag hört på flera år.
Så kan det gå för en gammal rocktaliban.
Småcoolt par i baren på Elaine’s häromsistens:
Jack Nicholson och James Gandolfini.
Woodys ”Whatever works” har blivit rätt så grundligt sågad här på hemmaplan, men jag tycker den är kanon.
Så utspelas den också tidvis på ”min” 38:e gatan.
Det kanske är vardag för er teknikfreaks där hemma, men när min kompis Ash häromnatten tog upp sin nya supermobil och LÄSTE in en sökning på Google, då tyckte jag det kändes som ”Månbas Alpha”.
Conan håller på att göra braksuccé ute i La La-land, men för efterträdaren här i New York går det verkligen inget vidare.
Jimmy Fallon är fortfarande så obekväm i rollen som talkshow-värd att man blir alldeles ängslig av att titta på honom.
Fast när Ash försökte googla ”Per Bjurman” på samma sätt blev svaret ”perfume”.
Hm.
Slutligen, tack för midsommarbuffén på Åkerblads i Tällberg, den Cab Calloway-diggande burleskdansösen Elena, ”You can call me Al” på sista efterfesten på Peace and love, Bullens Playstation-sessioner, Brage-Karlslund, kålpudding, Håkan och Thåström och Sator, öl med Oisin och Pelikan.
Det var det som gjorde årets Sverigebesök minnesvärt.