Vad är det för fel på folk som hatar på Peg Parnevik?
Jan-Olov Andersson om ”Så mycket bättre” avsnitt 6
Peg Parnevik har fått ta fruktansvärt mycket skit för att hon är den hon är.
Jag har också fått skit, om än inte på den låga nivån, för att jag hade fräckheten att tycka Peg är underskattad som artist.
Voffor är folk på detta viset?
I grund och botten är ju TV4:s ”Så mycket bättre” ett trivsamt underhållningsprogram. Det var tanken från början och det är det till största delen fortfarande, nu inne på 14:e säsongen. Mer eller mindre kända artister tolkar varandras låtar. Inget att bli upprörd över direkt, även om en och annan tolkning kan låta förfärligt.
Sedan har det alltid funnits lite svärta också. Artister har berättat om barndomar och uppväxter som inte alltid har varit en dans på rosor och om tuffa saker som hänt dem som vuxna. Den här säsongen har vi till exempel hört om motgångar som drabbat Mapei, Dogge Doggelito och Sanne Salomonsen. Historier som har berört, som har väckt starka känslor.
Och så har vi Peg Parnevik.
En 28-åring som svenska folket lärde känna via TV3:s realityserie ”Parneviks” som startade 2015 och skildrade familjens liv i Jupiter, Florida, där de bodde i en gigantisk lyxvilla. Närgånget, grymt underhållande och jag har svårt att tro att någon vettigt tänkande människa kunde vara avundsjuk på deras lyxiga liv, de hade ju skapat sina liv själva tack vare att pappa Jesper Parnevik hade varit en golfspelare i världsklass.
När Peg sedan rätt plötsligt, kändes det som i alla fall, var artist, trodde kanske många att efternamnet var en genväg i karriären.
Jag gjorde också det.
Sedan har jag lyssnat på hennes musik och gillar det jag hört. Konstaterat att artisteriet har hon ju också i generna. Farfar Bosse Parnevik, nu 85 år, var under nära fem decennier otroligt populär med sina shower, på scen och i tv, där han imiterade folk. Lika omtyckt som Hasseåtage, Povel Ramel eller Magnus & Brasse.
Förra veckan skrev jag att jag har underskattat Peg som artist.
Det skulle jag uppenbarligen inte ha gjort.
Det har kommit mejl. Många mejl. Några håller med mig. Men de flesta tycker jag är dum i huvudet som inte genomskådat Peg som en bluff. Och så kallar de henne för massor av elaka saker som jag inte vill gå in på.
Själv har hon, det berättade hon starkt om i programmet, fått höra otroligt mycket värre saker i sina sociala medier. Tagit emot hat och hot. Vad är det för fel på folk? Om de tycker en låt är kass… varför inte bara stänga av? Voffor gör folk på detta viset?
Det kändes väldigt rätt att avsnittet avslutades med att Sanne Salomonsen gjorde klassisk rock ’n’ roll av Peg Parneviks ”Bad bitch”.
Så många 
får låttolkningarna
”Love me”, Ellen Krauss
Vid sidan av dansbandslåten ”Inatt (Inget stoppar oss nu)”, har Ellen lite svårt att få någon riktigt personlig fason på sina tolkningar. Sanne Salomonsens poplåt ”Kærligheten kalder” blir en lite tam poplåt i någon slags halvballadfart.
”Snart är det morgon”, Marit Bergman
Omar Rudbergs somriga och rätt lättviktiga ”In the sunrise” flyttar Marit skickligt till sitt eget popuniversum med egen personlig text. Börjar lågmält med pianokomp, för att sedan skickligt stegras.
”Höj ett glas (Fanfar)”, Omar Rudberg
När jag intervjuade Omar i Cannes för ett halvår sedan, hade han knappt hört talas om Staffan Hellstrand. Han har läst på, uppenbarligen, och tacklar artistens kanske allra bästa låt. Börjar med bara piano och fiol, växer sedan till något mycket starkt och vackert. Omars röst är som klippt och skuren för den här låten.
”Stjärnorna”, Staffan Hellstrand
The Wannadies slamriga indiepoplåt ”Might be stars”, om drömmen att bli popstjärna, försvenskas suveränt, även textmässigt, av Staffan i en rockig version som lyfter lite extra med blåssektionen.
”Adios Amigos”, Peg Parnevik
Marit Bergmans indiepoplåt försvenskas av Peg på ett smart sätt. Mer modern musikalisk inramning och med kul och fräck text om sitt eget kändisskap och det hat hon fått utstå. Pegs ”fuck you”-låt, som hon själv sa.
”Bad bitch”, Sanne Salomonsen
Peg Parneviks original hör hemma i samma musikaliska landskap som till exempel Zara Larssons pop. Sanne gör, med sin mer erfarna röst, klassisk rock ’n’ roll av låten. Det fungerar lika bra.