Östen kommer slå resten
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-02-01
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
SUNDSVALL. Nej, den här gången blir det inga ängsliga reservationer, inga fega förbehåll och inga harhjärtade brasklappar.
Jag är hundraprocentigt säker:
Östen Slår Resten i morgon
?
Så nu har popsnöret, efter ett par lyckosamma förutsägelser, fått hybris och tror han vet precis allting?
Verkligen inte.
Jag gör mig inga illusioner om att fatta vad som får de svenska vardagsrummen att ticka efter ett par lördagsgroggar.
Men dels är jag trött på mitt eget Rolf Zetterlund-lir och vill gå på offensiven.
Dels är Östen med Resten och deras allmoge-klämmiga Sven-Ingvars-parafras ”Hon kommer med solen” så överlägsen de konkurrerande bidragen att det omöjligen kan sluta på något annat sätt än med seger.
Det är den enda låten med en riktigt klatschig refräng.
Det är den enda låten som svänger.
Det är den enda låten som rymmer lite originalitet, lite humor och lite värme.
Att det finns ett drag av gammeltjoa och lantlighet över den glada, finlirande hälsingekvartetten stör kanske delar av den glamour-törstande gaypubliken, men i ett land som inte kan sluta förälska sig i buskis-kulturens ständiga ström av nya anti-hjältar kan det på det stora hela bara vara en fördel.
Med det inte sagt att Östen Eriksson och de andra ägnar sig åt buskis.
Men nästan.
Inte heller lär det störa alltför många att de snott en del av melodislingan från Supremes-klassikern ”You can’t hurry love”.
Östen med Resten går direkt vidare till finalen.
Jag tror aldrig jag varit så säker på någonting.
Gay-publiken kan för övrigt trösta sig med Sylvia Vrethammar.
Inte sedan självaste Alla Pugatjova svepte in i Birmingham 1998 har den här festivalen sett maken på primadonna, diva och – inte minst – estradör.
Hon kan, visade repen i Nordichallen i går, ta Dan Hylander-samban ”Hon är en annan nu” långt. Väldigt långt.
Rolf Carlsson, Fred Åkerström-mannen, sjunger i sin ”Tidig är tiden” om ”glömskans menageri”. Hm.
Man ser Selångers hemmais från Nordichallen.
Det är tungt.
Eller så är det inte det.
Ingen skog. Inga vildmarkshotell.Inga timslånga resor. Men kasino, bra restauranger och schlagernerv i hela stan.
Jämfört med Norrköping är Sundsvall rena drömmen. Det enda jag kan klaga på är att det utanför pressrummet i Nordichallen ibland luktar lite ? ja, bajs.
Mannen bakom Östen är för övrigt samme man som gav oss Brandsta City Släckers – och dessförinnan Hjalle & Heavy, Svenne Rubins och Sigge Hills.
Denne kulturens riddare, en viss Per Sonerud, har snabbt etablerat sig som en av schlagercirkusens mest spektakulära profiler.
Han slår dagligen nytt världsrekord i prat.
Han partajar med större iver än någon annan – en rätt tung merit i det här sällskapet.
Han har, trots sjutton miljoner projekt i luften samtidigt, roligast i hela galaxen.
Jag blir yr bara jag tänker på karln.