Robyn följer sitt hjärta – och hela världen lyssnar
Aftonbladets nöjeskrönikör spanar på popkulturen
Robyns senaste skiva släpptes för tre år sen.
Det är en halv evighet i dagens konkurshotade musikbransch.
Men genom att bygga om sin karriär från grunden har Robyn inte bara sett till att tiden inte längre hinner ikapp henne.
Hon har även blivit den svenska popmusikens viktigaste inspiratör och framtidshopp.
Robyn döpte sitt fjärde album efter sig själv.
Kanske för att signalera att hon äntligen gjorde musik som var lika personlig som hennes eget blodomlopp. Skillnaden mellan ”Robyn” från 2005 och hennes tidigare skivor går knappt att mäta. Förändringen var lika stor som en skivbransch före och efter fildelningstekniken.
Tillsammans med producenter och låtskrivare och artister som Klas Åhlund från Teddybears STHLM och The Knife presenterade Robyn hypermodern robotpop som glittrade av fantastiska popmelodier. Och inuti musikens klubbelektroniska kropp bultade ett mörkt, ensamt hjärta som blivit sviket och övergivet.
Inget liknade Robyns fjärde album 2005. Och den som försöker visa nåt som kommer i närheten i dag kommer att se ganska dum ut. Han eller hon pekar nämligen rakt ut i luften. I ett obestämt väderstreck.
Robyns helrenovering av karriären började i en märklig tid. Fildelningen ökade i rasande takt och den traditionella skivbolagsstrukturen höll på att förintas. Konsekvensen blev att de stora, etablerade bolagen började satsa på säkra investeringar som gav snabba pengar på kort sikt.
Plötsligt var diverse ”Idol”- och schlagerartister årets viktigaste släpp.
Medan kritikerhyllade och mellanstora och framför allt utländska namn knappt marknadsfördes alls. Arbetsmetoden sände ut en tydlig och klar och deprimerande signal:
Glöm dina ambitioner att bygga en varaktig karriär som får växa och utvecklas under lång tid. Ge fan i att göra musik som inte kan spelas på den mest imbecilla reklamradiostationen. Spola din integritet – karriären kan ändå vara över innan mellandagsrean tar slut. Ställ upp i ett lekprogram och dansa foxtrot i stället. Kändisskapet är viktigare än melodierna.
Robyn vägrade att lyssna. Hon startade ett eget bolag och började om från början. Hennes musik var för viktig att slarvas bort. Ambitionen var ända från början att marknadsföra albumet i flera år.
Och att skivan fortfarande är aktuell säger givetvis ganska mycket om musikens oklanderliga kvalitet. Låtar som ”Be mine” och ”Who’s that girl” hade nog låtit lika bra om de släpptes 2015. Men det säger nog ännu mer om Robyns envisa tro och övertygelse.
Den som anpassar sig efter regelboken blir snabbt gårdagens nyhet. Medan den som bryter mönstret, går mot strömmen och följer sitt eget hjärta ofta får hela världen att lyssna. Robyn är ett utmärkt exempel på det sista.
Bara i år har hon uppträtt tillsammans med två gigantiska björnhuvuden hos David Letterman. Hon har varit förband till Madonna, spelat in en duett med hiphopartisten Snoop Dogg och blivit nominerad till en Rockbjörn för Årets kvinnliga artist, trots att hon bara har gjorde ett fåtal konserter i Sverige i somras. Nyligen blev också den amerikanska versionen av ”Robyn” nominerad till en Grammy.
Drömmen att erövra USA på allvar verkar dock vara just en dröm. Robyns musik är helt enkelt för knepig och arty för amerikansk radio. Och hon säljer inte alls lika mycket som när Max Martin skrev hits som byggde på barnramsan ”Skvallerbytta bing-bång” till henne.
Men om Robyn inte hade remixat om sin karriär skulle hon förmodligen ha haft en helt annan roll och status i dag. Ett tag kändes det som att hon kunde sluta som joker i Melodifestivalen.
Men nu är hon, tillsammans med The Knife, den viktigaste faktorn bakom att elektronisk pop börjar få ett stort genomslag. Jag tänker framför allt på Lykke Li, Kleerup och Titiyos senaste skiva ”Hidden”.
Robyn är ett batteri som skänker den svenska popmusiken ny spänning och energi.
Och hon har bara börjat.