Henrik Schyffert – årets roligaste schlagerdiva

Markus Larsson

Markus Larsson om Schyffert-dissen – och vinnarna

NORRKÖPING. Två män vann i kväll.

Den ena var Oscar Zia.

Den andre var Barba Röd från Bromma.

Det är rätt lätt att städa undan själva musiken.

Veckans startfält innehöll sex fel och ett rätt.

Och lyckligtvis gjorde inte tv-tittarna en ”David Lindgren” den här gången. 

De röstade bästa bidraget med förhandsfavoriten Oscar Zia direkt till final.

Allt annat hade varit, som det brukar heta i år, tomtejävel.

Finns inte så mycket mer att säga.

De flesta av bidragen gjorde verkligen sitt bästa för att inte synas, inte märkas, inte göra speciellt mycket alls.

Det kan vara kul att dricka mellanmjölk. Brukar smaka gott till nybakade kanelbullar.

Men att titta och lyssna på kovätska i kartong – kom igen.

Någon slags nivå kan det vara även i det här sammanhanget 2016.

För en gångs skull finns det dock något att skriva hem om vad gäller resten av programmet. Ni vet, tomrummet som ska fyllas mellan alla fantastiska mästerverk som slåss om att få åka till Solna i mars.

Jonas Gardells schlagerskola var till exempel, efter två rätt ljumma veckor, kul.

Men det var programledarduon som sopade hem den här showen.

Gina Dirawi och Henrik Schyffert borde egentligen leda festivalen i sex veckor.

Ja, den sistnämnda gjorde comeback. Den urbane seniorhipstern som en gång klädde ut sig till indian och bokstavligt talat sålde sitt arsle i tävlingen.

Schyffert tillförde både syre och syra till föreställningen.

Hans ståupprutin var årets höjdpunkt i tävlingen hittills. Nej, det beror inte på att den gamle alfahannen ägnade sig lite träffsäker mediekritik och att vissa rockjournalister – ingen nämnd, ingen glömd – fick sig några roliga pungsparkar.

Skämten under första genrepet om fjällkor i kastrullfabriker och näsmjöl på festivalen ”Summerburst” var grövre och festligare.

Men sådana hyss kan ju aldrig visas för miljoner barn och deras överbeskyddande och lättkränkta föräldrar. Någon måtta får det vara.

Men Henrik Schyffert nitade en gång för alla fast vad allt rabalder handlar om. SVT borde trycka upp hans analys av Melodifestivalen i dess logotype – helt ok.

Det är vad det är. Helt ok. Ungefär som livet självt, i bästa fall.

Lisa Ajax – helt ok. ”Kizunguzungu” – helt ok. Boris René – helt ok. Pausnumren och mellanakterna och manuset – helt ok.

Vad gjorde vi när vi inte pratade om Syrien och klimathotet år 2016? Jo, vi tittade på Melodifestivalen och hade det – helt ok.

En annan slutsats är att gamlingar mest får vara kanonmat. After Dark gjorde en snöplig sorti ur bubblan. Klassisk schlager tilltalar inte den yngre generationen, vilket är rätt logiskt.

Tittarna tar även på sig sin allra spexigaste skämtmössa varenda vecka i år.

Smilo? Smilo?! SMILO?!

Inget ska behöva komma efter de tre glada housefragglarna, inte ens Gina Dirawis konstdans.

Nästa vecka tvångskommenderas vi till Gävle.

Det blir säkert helt ok.