Givande lektion i svart musikhistoria

Duke Ellington och Ice-T kan framstå som två fullkomligt väsenskilda artister, separerade av en ocean av tid och attityder och musikaliska ideologier.

Men egentligen är de tätt sammanfogade delar av samma historia och samma kultur.

Det lär man sig av färska Rhino-boxen ”Say it loud! A celebration of black music in America”.

Hittar den på Virgin Megastore vid Union Square i New York, en mycket överskattad skivaffär, och trots att jag nog egentligen redan har de flesta av de 108 låtar man hittar på de 6 cd:ar den inkluderar kan jag inte låta bli att hala upp plånboken.

Jag blir helt enkelt förförd när någon gör ett så ambitiöst försök att dokumentera den allra viktigaste delen av det senaste århundradets musikhistoria – den afroamerikanska.

Man kan tycka att ett så omfattande kulturarv borde tarva mer än 6 cd:ar. Ville man kunde man ju faktiskt producera 150 och ändå tvinga kassera viktigt material. Men då skulle ingen annan än Joakim von Anka ha råd att köpa lådan och jag tycker ändå att Rhino-människorna lyckats få med det viktigaste och det bästa.

Fingertoppskänslan är stor på det bolaget.

Det börjar med Scott Joplins ”Maple leaf rag” från 1916 (!) och slutar med Coolios ”Voyage” från 1994.

Däremellan hittar man Bessie Smith, Louis Armstrong, Count Basie, Cab Calloway, Billie Holiday, Robert Johnson, Thelonius Monk, Louis Jordan, Miles Davis, Drifters, Ray Charles, Chuck Berry, Etta James, Sammy Davis, Harry Belafonte, Four Tops, Jimi Hendrix, James Brown, Isaac Hayes, Earth Wind & Fire, Run DMC och? ja, alla.

Ingen som lyssnar, ingen med två friska öron i sin ägo, kan komma fram till någon annan synpunkt än att all bra musik man kunnat höra de senaste 100 åren härstammar från den afroamerikanska musikhistorien.

Ser för övrigt i bookleten att ”Say it loud!” är sprungen ur en tv-serie med samma namn, visad på amerikanska VH-1.

Är den ens en tiondel så bra som skivan – som också inkluderar en serie klassiska tal av sådana som Martin Luther King Jr och Malcolm X – bör Per Sinding-Larsen och andra musikansvariga på det numer pigga SVT omedelbart försöka få den inköpt.

Det är deras plikt att få den här historien spridd till så många som möjligt.

Jävla, jävla, jävla, jävla, jävla, jävla, jävla januari.

Ville bara få det sagt.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln