”Mr Pop” – bäst hittills

Öppen och ärlig Christer Sandelin bjöd på sig själv i gårdagens ”Så mycket bättre”.

Under hösten har han gjort mer väsen av sig i tidningsrubriker än i själva programmet.

Gårdagens ”Så mycket bättre” blev lite av en återupprättelse för Christer Sandelin. Som berättade roligt och ärligt om sin karriär och sitt liv. Och som bjöds på några suveräna tolkningar av sina låtar.

För ett par artister – Petter och September – har TV 4:s succéprogram varit ett riktigt lyft. De har fått en betydligt bredare publik, utanför de respektive musikgenrer där de sedan länge varit stora namn.

För Christer Sandelin har programmet varit raka motsatsen.

I det riktiga livet verkar han ha det körigt, med skilsmässa, pillermissbruk och två rattfyllor.

I tv-serien har det inte heller gått något vidare. Genom ett lite illvilligt val av scener har han framstått som inte riktigt lika närvarande som de andra. När Plura, Petter och Lasse Berghagen myser med ägg och bacon vid spisen på morgnarna, brukar Sandelin dyka upp yrvaken i en morgonrock som han sedan, ibland, nästan behållt på hela dagen, har det känts som.

Han har inte riktigt heller fått till särskilt intressanta versioner av de andras melodier. Det har mest låtit Freestyle Light, ungefär.

Så förväntningarna på hans dag var låga.

Tror inte jag känner en enda skribent som ens med en pistol mot huvudet skulle erkänna att han/hon äger en Freestyle-platta.

Men hans jäkla låtar sitter ju där i skallen, vare sig man vill eller inte. Det är inte för inte som Thomas Di Leva genom hela programmet i går konsekvent kallade Sandelin för ”Mr Pop”.

Känslan från premiärprogrammet är svår att överträffa, men frågan är om inte Sandelin-programmet var seriens hittills bästa.

Dels fanns där dramatik kring Lill-Babs olycka. Hon kämpade tappert vidare, hennes ”Fantasi” lät gammaldags schlager, på ett bra sätt.

Dels för att Christer Sandelin så öppet, ärligt och med roliga anekdoter berättade om sitt liv, både med- och motgångar.

Och så bjöds vi tittare på några fullkomligt suveräna tolkningar av hans melodier. Petter, Di Leva och Petra Marklund var bra på ett lite förväntat sätt. Lasse Berghagen gjorde cool vuxenschlager av ”Dover-Calais”, kryddad med Erik Arwinders läckra fiolslinga. Och allra bäst var det när Plura gjorde Bruce Springsteen-episk rock av ”Det hon vill ha”. Fem plus!

Eftergårdagens program fick man faktiskt lite mer respekt för Christer Sandelin, både som människa och artist.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln