Läckberg och Fexeus om nördnivån i nya "Box"

En ny udda duo gör sitt intåg på deckarscenen i Camilla Läckberg och Henrik Fexeus ”Box”. Där löser en mentalist spektakulära mord tillsammans med polisen. Det är tänkt som underhållning – och ett försvar för kantiga existenser.

Varken mentalisten Henrik Fexeus eller deckardrottningen Camilla Läckberg har för vana att skriva tillsammans med andra. Men de är vänner och på Camilla Läckbergs lantställe tog tanken på en gemensam bok form. Två år senare lanserar de nu ”Box” och pratar om ett ovanligt friktionsfritt samarbete.

– Det är så häftigt att vi kombinerar det vi är bäst på. Jag kan ju deckarhantverket, det har jag i mitt dna vid det här laget, säger Camilla Läckberg och pratar entusiastiskt om vännens ”spjutspetskompetens”.

De kallar det på skämt ”intelligent crime”, eller ”Da Vinci-koden möter deckargenren”. Boken handlar om mentalisten Vincent, som blir indragen i en polisutredning efter att ett mord har begåtts, med rekvisita från en magiföreställning. Vincent börjar samarbeta med Mina, en kantig polis med kraftig bakterieskräck.

Studerade mänskligt beteende

Medan Camilla Läckberg är en hyperproduktiv deckarförfattare som älskat genren sedan 7-årsålderns läsning av Agatha Christie är Henrik Fexeus novis på området – men med en förkärlek för Sherlock Holmes. Han har länge velat gestalta en mentalist, eftersom han själv betecknar sig som det.

Mentalism är en underhållningsform där man använder psykologi, rackarspel och trolleri, för att skapa illusionen av att någon har ett sjätte sinne.

– Till skillnad från andra mentalister i populärkulturen är Vincent föreläsare och framför allt en underhållare. Så han känner sig inte alls kompetent att hjälpa polisen, säger Henrik Fexeus.

Fexeus har själv utfört utbildningar i samarbete med polisen. Och trots att de har försökt vrida upp Vincents märkliga sidor känner han igen sig i det mesta. Kanske är Vincent dock ännu mer socialt märklig, funderar Henrik Fexeus.

– Det är gulligt att du tror det, säger Camilla Läckberg och duon skrattar.

Henrik Fexeus har ända sedan sju års ålder haft två parallella intressen: illusioner, magi och trolleri. Men han var också mobbad i skolan – mycket på grund av sitt intresse. Det födde en undran kring varför folk gör som de gör.

– Varför slår folk på mig? Varför funkar inte jag som de andra när vi ska leka, det blir inte bra när jag är med. Så jag tillbringade 20 år med att studera mänskligt beteende, utan att inse att det var det jag gjorde. För att hitta något sätt att passa in, säger han.

Fick obduktionskit

Som ett sätt att kontrollera sin värld är Vincent i boken besatt av siffror. Även författarduon gillar siffervärlden och att ”försvinna ner i kaninhålet” på nätet, så boken är full av mattenötter, origamivikningar, tyska svärd och koder.

– Det är få som förstår att om man vill få i gång Camilla ordentligt ska man mejla om en obskyr japansk upptäckt om Rubiks kub-ekvationen, säger Henrik Fexeus, som nyligen gav henne ett obduktionskit i födelsedagspresent, komplett med riktiga bensågar och skalpeller.

– Få andra skulle förstå hur glad jag blir av ett sådant, säger Camilla Läckberg.

Hon tycker att tonvikten på gåtor och koder tillför något nytt till deckargenren. Men hon leker också med klichéer av svårmodiga män och komplicerade mord.

– Hur man förhåller sig till reglerna när man skriver deckare är som med etikettsregler: när man kan dem, det är då man kan bryta mot dem, säger hon.

Kärlek till det kantiga

Henrik Fexeus undrade visserligen om de måste ha med ett mord – vilket Camilla Läckberg tyckte var ”världens dummaste fråga”. Morden blev dessutom både blodiga och detaljerat beskrivna. Var inte duon rädd för våldsfrosseri?

– Jag har alltid sagt att det inte handlar om ett egenvärde att det ska vara bestialiskt och grisigt. Men med vissa mördare och berättelser kräver historien det, säger Camilla Läckberg.

Deras utgångspunkt är att underhålla. Samtidigt ser de i efterhand att boken har ett tema: den är skriven med kärlek till de udda människor som har svårt att höra till. Fexeus och Läckberg har båda sådana erfarenheter.

– Jag kände aldrig under uppväxten att jag hade en självklarhet i gänget. Jag var inte mobbad men jag var den med pottfrisyr, tjocka colabotten-glasögon och tandställning som sade ”får jag vara med”. Så det finns en kärlek till de kantiga människorna som kämpar för en plats i tillvaron, säger Camilla Läckberg.