Best and worst of 2011

Uppdaterad 2012-01-04 | Publicerad 2011-12-28

Vad var bäst och sämst under året som gått? Sofis modes Nina Johansson listar sina populärkulturella höjdpunkter och lågvattenmärken.

På scen

Bäst: Det är sällan jag gråter. Men när Arcade Fire kör ”Wake up” på Popaganda och hela Stockholm sjunger, nej skriker, med i vartenda ord. Då står håret rakt upp och tårarna kommer. Lycka i sin renaste form. Att min dröm att få se Foo Fighters live gick

i uppfyllelse är också något jag för evigt kommer att vara 2011 tacksam för.

Sämst: Roskildes hela program kändes trött och oinspirerat och blev tyvärr aldrig den fest det brukar bli. 2012 lovar dock redan bättring.

På webben

Bäst: Okej, lite ego här nu, men jag tycker faktiskt att

webbtv-programmet ”Nöjesbladet FILM” (där jag själv medverkar) har varit sjukt, sjukt bra! Faktiskt. Sedan skulle jag inte klara mig en dag utan streamingsajten www.sidereel.com.

Sämst: Bloggosfären – följer nu max endast fyra bloggar varje dag – inte ett bra betyg.

På spotify

Bäst: De skivor som spelats allra mest i mina hörlurar i år är utan tvekan giganternas möte i ”Watch The Throne”. Jay-Z och Kanye West tillsammans – solklar succé redan på förhand.

Andra som förgyllt 2011 är: My Morning Jacket, Swedish House Mafia, Beyoncé, Foo Fighters, Veronica Maggio och Florence + the Machine.

Sämst: Katy Perry. Maken till överskattad artist. Alla låtar låter likadant och allt hon gör anspelar på sex. Är. Så. Trött.

På vita duken

Bäst: Av de filmer som haft premiär på den svenska bioduken under 2011 väljer jag utan tvekan ”Blue Valentine” som årets starkaste upplevelse. Två av mina absoluta favoriter, Ryan Gosling och Michelle Williams, gör oerhörda insatser som det älskande paret som tar sitt förhållande från nyförälskelse till brutalt avslut. Kärlek så sann och äkta som vi sällan får se den på film. Vacker och vidrig på samma gång, precis som livet.

Sämst: ”Fast 5”. När den kom sa jag ”det här är den sämsta jävla film jag någonsin sett” och även om det var sagt i affekt direkt efter visning känner jag fortfarande att den lätt kvalar in på listan över de fem sämsta filmerna någonsin.

I print

Bäst: Debutanten Tom Rachman fixade årets mest intressanta läsning i ”The Imperfectionists”, men årets allra bästa läsning kom egentligen redan 2010 så den halv-gills bara. Patti Smiths ”Just kids” blev i alla fall min favoritlitteratur i år.

Sämst: Att jag endast hunnit läsa max tio böcker på hela året. Icke okej! Skämmes Nina.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln