Än är det sommar, sol – och Bruce
NEW YORK. Sitter vid den fantastiska bögpiren i West Village och lyssnar på nya Springsteen.
Där, med utsikt över Jersey, låter den kanske bättre än den egentligen är.
Höstdagjämningen passerades för över en vecka sedan och oktober knackar på våra tunna dörrar, men ingen tycks ha upplyst New York-sommaren för den dröjer sig envist kvar.
Vi har fortfarande 25 grader, klassisk disktrasefukt och ... ja, girls in their summer clothes.
Så jag lämnar kavajen i garderoben och promenerar i bara skjortärmarna nerför Lexington Avenue, runt det alltjämt prunkande Gramercy Park, genom grönsaksmarknaden vid Union Square där amish-skäggen från Pennsylvania putsar tomater rödare än blod, och slutligen ut till West Village.
Det har blivit ett favoritområde, trots att jag är inpiskad east-fetischist och egentligen bara rör mig väster om femte avenyn om jag måste till Madison Square Garden.
Jag är kär i de smala, vindlande, nästan London-artade gatorna. Likaså i de små, intima krogarna, bland dem flera som sopar banan med de namnkunnigare Meat Packing-schappen några kvarter norröver.
Och i kändisarna, som liksom svämmar över nerifrån Tribeca. En gång stod Harvey Keitel i ett gathörn och putsade ett par solglasögon. Han såg smärtsamt cool ut.
Allra bäst är dock bögpiren, längst ut vid West Side Highway i höjd med Christopher Street. Den liknar mest en regelrätt park som skjuter rakt ut i Hudson-flodens ärtsoppsgröna vatten, nästan halvvägs till Jersey – och den fungerar som en överdimensionerad catwalk för the boys of summer.
En alldeles särskilt gnistrande söndag i slutet av juli var det formidabel show. Tusentals vältränade gossar i alldeles för små badbyxor tävlade ogenerat och vilt poserande om uppmärksamheten i solen.
Nu, en vanlig vardag i september, är det lugnare. Det är bara några äldre herrar som går och småhånglar, och så jag på en bänk med Springsteens ”Magic” i lurarna.
Den har sina stunder, får man väl lov att säga. Framför allt är det angenämt att mannen äntligen rullat ihop de där keyboard-mattorna som varit norm ända sedan ”Tunnel of love”. Det svänger ju igen, som det inte gjort sedan ”The River”.
Men riktigt så bra som jag upplever den på min pir är skivan sannolikt inte.
Med Jersey i blickfånget och ”Girls in their summer clothes” i öronen kan man ju nästan får för sig att den magiska New York-sommaren aldrig ska ta slut.