Fantomen tog farväl efter 35 år och 13 981 föreställningar
Bjurman: Vemodigt när Broadway-klassikern läggs ned
NEW YORK. Nu går även fantomen på operan på stadens gator som en vanlig man
För efter 35 år och 13 981 (!) föreställningar gick ridån förra söndagen en allra sista gång ner för Broadways mest klassiska institution.
Det känns lite vemodigt även för oss som inte älskar musikaler.
26 januari 1988 stod det i almanackan när Andrew Lloyd Webbers uppsättning av ”The phantom of the opera” hade bejublad premiär på Majestic theatre på 44:e gatan (för inga Broadway-teatrar ligger ju på Broadway, kuriöst nog).
Det går knappt att greppa hur länge sedan det är. George Bush den äldre hade just installerats som ny president efter Ronald Reagan, George Michaels ”Faith” var den stora brottarhiten och på biograferna gick ”Die hard”, ”Vem satte dit Roger Rabbit” och ˝Good morning Vietnam” för fulla hus.
Medan de fenomenen i högre eller lägre utsträckning fallit i glömska har Lloyd Webbers tagning av storyn om den vanställda operafantomen dock bara rullat på under 35 långa år och blivit en konstant i teaterkvarteren på samma sätt som månen är en konstant på natthimlen – fast till skillnad från vår följeslagare där uppe synlig även molniga kvällar.
Men nu är det alltså över. Efter föreställning nummer 13 981 – alla tiders Broadway-rekord – förra söndagen gick ridån ner för allra sista gången.
Webber själv – 40-årigt lejon mitt i karriären när hans verk gick upp i New York; 75-årig nestor nu – fanns förstås på plats för det tårfyllda avskedet, liksom Sarah Brightman, den stora stjärnan i rollen som svenska Christine Daae de första åren. Plus alla andra som på ett eller annat sätt varit inblandade – och ett antal superfans, eller ”phans”, som de efter hundratals shower på plats helt fyndigt kallas.
Champagneglas höjdes, konfetti regnade från den berömda kristallkronan, extranummer efter extranummer beordrades med applådåskor som aldrig ville upphöra. Sedan släcktes ljustavlorna på fasaden utanför – för alltid.
Varför? Tja, det handlar förstås om pengar. ”The phantom of the opera” var en sällsynt överdådig och påkostad historia och den bar sig helt enkelt inte längre. För få köpte biljetter och enligt kritiker har tiden helt enkelt sprungit ifrån den sortens over-the-top-produktioner.
Själv har jag inte mycket övers för musikaler, även om jag ofta blir mer förtjust än jag förväntat mig när jag väl tar mig till Broadway, men till och med jag blir lite lätt vemodig
New York utan ”The phantom of the opera” känns nästan som ett New York utan Frihetsgudinnan skulle kännas.
ORSAKER TILL EXTAS
• Succession (HBO-serie)
– De senaste avsnitten har ju varit helt episka.
• Lucinda Williams – New York comeback (Singel)
– En strålande comeback (!) med makarna Springsteen.
• The Tallest Man on Earth – Henry st. (Album)
– Lätt det bästa han gjort.