Räkna med succé igen  – trots Cowell

LONDON. Tv-höst och ny säsong med Simon ­Cowells ”X-Factor”, den sjätte för att vara exakt.

Hela brittiska folket kurar upp sig i sofforna med händerna djupt nerkörda i påsar med salt- och vinägerchips, sippar på sin burköl och myser förväntansfullt?... Eller?

Knappast.

Men det spelar ingen roll.

”Har det verkligen redan gått åtta månader sedan sist?” klagade en tv-krönikör i en av de större tidningarna häromdagen, och uttryckte därmed sin allra djupaste mättnadskänsla för Simon Cowell och co.

Och det må man fråga sig.


Är britterna verkligen återigen redo för ytterligare en säsong av auditions, boot camp och finalrace?

Kan tittarna ännu en gång lockas till skratt när Cowell och hans domarkollegor kallar två tjocka och ton­döva tonårssystrar och deras familj för talanglösa Teletubbies?

Kommer de ännu en gång att sugas in i utdragna och sorgliga snyft­historier om cancersjuka barnstjärnor, okyssta medelålders skotskor och liknande?


Fråga en ordinär Jones på stan och svaret kommer med stor sanno­likhet att bli nej, eller åtminstone avvaktande. Och när till och med nöjesjournalister och tv-krönikörer, som de facto livnär sig på att rapportera om tv-program som ”X-Factor” och ­deras medverkande gäspar ointresserat, då kan man med rätta undra om det verkligen ska bli något av den där sjätte upplagan av serien.

Men det är klart det blir.

Man behöver inte vara psykolog för att förstå hur det hänger ihop.


Det finns nämligen två djupt rotade behov i nästan ­alla människor som talangprogram som ”X-Factor” erbjuder föda för, nämligen:

1. Publiken får identifiera sig med de duktiga, framgångsrika, sympatiska och framförallt snygga människorna och?...

2. Publiken får skratta åt de fula, dåliga, tjocka, tand­lösa, gamla och eländiga exemplaren och känna sig mycket bättre själva.

Ja, det ser inte snyggt ut när man kokar ner det så här, men det är samtidigt ett väldigt mänskligt beteende.

Och det vet tv-producenterna självklart om, annars skulle inte miljoners miljoner pumpas in i produktioner som ”X-Factor” varje år.

Lite tillspetsat skulle man alltså kunna förutspå att även den sjätte säsongen av X-Factor kommer att bli en lika hejdundrande publiksuccé som föregående år trots Simon Cowell – som vi alla är lite trötta på – och trots att programformatet börjar kännas utslitet.

Det är ju bara mänskligt att vi älskar det.