Här blir han åter världens största rock- och hiphopstjärna

Osannolika dramat bland det värsta jag har sett

Kansas City Chiefs matchhjälte Patrick Mahome firar med fansen efter segern.

13 sekunder.

För de flesta betyder den korta tiden ingenting.

Men för några av oss var det antagligen pandemins höjdpunkt.

Efteråt kollapsade jag på en matta hemma i vardagsrummet.

Det kändes som att jag hade sprungit ett maratonlopp där huliganer markerade varje kilometer med att drämma till mig med ett slagträ.

Jag var slut, färdig, klar. Game over.

På tv:n skrek upphetsade amerikanska kommentatorer att det här var en av tidernas bästa matcher.

Just då kändes det som en underdrift. En vecka senare känns det fortfarande som en underdrift. Hände den på riktigt?

Ont om gåshudsframkallande upplevelser

Kansas City Chiefs hade slagit Buffalo Bills och gått vidare till AFC-finalen i NFL, vilket kan översättas till semifinalen i ett slutspel.

Ja, det handlar om amerikansk fotboll. Nej, det är inte många som tittar på det i Sverige.

Men eftersom allt skjutits upp igen i nöjesvärlden är sporten en livlina, den största showen på gräs.

Med David Ritschards mäktiga konsert på Debaser Strand i Stockholm som det stora och vackra undantaget har det varit ont om gåshudsframkallande upplevelser för någon som är van att, exempelvis, se flera konserter i månaden.

Det känns dessutom som att man har varvat alla strömmade kanaler med tv-serier och film för flera månader sedan. Att läsa böcker blev inte lättare när utbudet utanför dörren minskade, även världens i särklass mest givande nöje kräver energi och regelbundna mänskliga möten, åtminstone för mig.

Ur det perspektivet är livesport fortfarande svårslaget.

Det går att beskriva matchen mellan Cheifs och Bills med en massa statistik som inte säger någonting.

De sista två minuterna lyckades lagen byta ledningen med varandra och göra fler touchdowns än vad som brukar ske under en hel match med fyra kvartar och otaliga reklamavbrott.

Det ska inte gå – det är omöjligt

Låt mig göra ett nytt försök:

Det här var som ”Jungleland” på Ullevi 2012, den fjärde säsongen av ”The wire”, finalen av ”Halt and catch fire”, de två första delarna av ”Gudfadern”, Prince på Way Out West 2011 och Daft Punks ”Random access memories”.

När det gäller sport är matchen däruppe med fotbolls-VM 1982, Maradona i samma turnering fyra år senare, straffsparksläggningen mellan Sverige och Rumänien 1994 och de mest rafflande svenska guldmedaljerna i längdskidor.

När det är 13 sekunder kvar tar Bills ledningen igen med tre poäng. 36–33. Kansas City Chiefs har 13 sekunder på sig att kvittera och orsaka en förlängning. Det innebär i praktiken att Chiefs quarterback Patrick Mahomes har två blixtsnabba kast på sig för att flytta laget tillräckligt långt för att de ska kunna kicka bollen mellan stolparna.

Det ska inte gå. Det är omöjligt.

Kommentatorerna håller på att städa undan den mäktiga duellen. Bills firar på sidlinjen och klappar om sin quarterback, den unga supertalangen Josh Allen. Kamera fångar hur Allens familj kramas och gråter och skrattar uppe i en loge.

En annan kamera filmar Patrick Mahomes. Blicken är kolsvart. Han har inte gett upp. Han tänker gå in på planen igen och döda.

Sedan går fanskapet in och gör det. Två kast och spel, ett field goal av kickern Harrison Butker och det är kvitterat.

Det tar 13 sekunder av matchklockan.

Världens största rock- och hiphopstjärna

Resten, det vill säga förlängningen, är en avrättning. Mahomes leder sitt Chiefs med kirurgisk precision, snittar upp Bills försvar som rankas som ligans bästa, kastar en touchdown och vinner matchen.

Arrowhead Stadium i Kansas City, Missouri, brakar nästan samman. Glädjescenerna varvas med hjärskärande bilder på knäckta Bills-spelare. Bara Josh Allens tommaoch chockade blick sa egentligen allt.

Det är bland det absolut värsta och bästa jag har sett, en omedelbar amerikansk klassiker.

Där och då är Patrick Mahomes åter igen världens största rock- och hiphopstjärna.

Efter fyra år som Cheifs quarterback har han fått ett nytt och passande smeknamn:

Liemannen.

Jag behöver faktiskt inte se något mer i år.

Fotnot: Cheifs spelar mot Bengals i skrivande stund i AFC-finalen. Vinnaren går till Super Bowl. Jag håller på Chiefs. Om de förlorar är den vansinniga vinsten över Bills värdelös. Det är kul med sport.