Radiolegendaren Howard Stern har gått från vulgär till värdig
Intervjun med Springsteen bland det bästa jag har hört
NEW YORK. För 20 år sedan hade det varit omöjligt att föreställa sig, men faktiskt:
Vulgäre gamla ”schock jock”-succén Howard Sterns intervju med Bruce Springsteen i måndags hör till de bättre jag tagit del av.
Howard Stern är den allra största radiostjärnan i ett USA där radio fortfarande betyder väldigt mycket, inte minst tack vare satellitkanalen SiriusXM – och det har han varit ända sedan 1980-talet.
Då, under sina första framgångsrika decennier i etern, var han dock vad som här kallas en ”schock jock” och en ”schock jock” ägnar sig precis som titeln indikerar i första hand åt att chocka – i Sterns fall främst med svordomar, vulgariteter, perversioner, misogyni och allt annat anständiga människor kan tänkas förfasas över.
Tröttsamt och infantilt, tyckte jag för det mesta, men han hade så många miljoner lojala lyssnare som älskade varenda sekund att han sedan han värvades av Sirius 2004 fått hundratals miljoner dollar i lön per år
När Sverige-bekante Scott Greenstein rodde den dealen i hamn hade han aldrig kunnat drömma om att hans stora stjärna två decennier senare skulle vara en förträfflig, inkännnande och lyssnande intervjuare, men det är precis vad den nu 68-årige busen blivit.
Skulle antagligen inte passera utan allvarliga anmärkningar i Sverige
Showen, som sänds live tre dagar i veckan, rymmer för all del fortfarande en hel del uppseendeväckande barnsligheter och skulle antagligen inte passera utan allvarliga anmärkningar i Sverige, men i takt med att han åldrats, och dessutom underkastat sig terapi för att få hjälp att korrigera några mindre aptitliga personlighetsdrag, har Stern mot alla odds utvecklat en värdigare, varmare framtoning och han är faktiskt suverän i intervjuer med de storheter som står i kö för att få komma och utgjuta sig i mikrofonerna i den luxuösa studion på sjätte avenyn (som åter tagits i bruk efter flera år av rätt så överdriven covid-skräck).
Den två timmar långa med Bruce Springsteen i måndags var ett typexempel. Honom har jag läst och hört och sett ett oändligt antal intervjuer med, men jag kan inte erinra mig särskilt många samtal som varit mer avslappnade och lediga och förtroliga. Särkilt berörde avsnitten om herrarnas likartade relation till sina respektive fäder – och om hur värdelös rockstjärnan i sin enfald initialt var på att leva i en normal relation
Intervjun finns på nätet och rekommenderas varmt.
ORSAKER TILL EXTAS
- Pixies – There’s a moon on (Albumspår)
En banger som skulle ha stått ut även på tidiga Pixies-album. - Julianna Riolino – All blue (Album)
Mycket lovande debut från en kalifornisk Dolly Parton från Toronto. - The White Lotus (HBO-serie)
Bara att få se Christopher Moltisanti igen…