Du badade i kiss, minns du?
Kommer du ihåg i somras när värmen låg som en elektrisk filt över landet? Vi vaknade i Rålambshovsparken bland saft, bullar och barnfamiljer som, ja, såsom jag minns det i
alla fall, inte var där när vi somnade.
Två marockaner. Två marockaner. En som pratade hela tiden. Två marockaner. Två marockaner. En som var tyst. De var där innan vi somnade, strax innan, de gick när vi helt utan förvarning sa god natt.
Sedan vaknade vi bland barnfamiljer.
Barnfamiljer dot com.
Yeah, det är som att tiden står still.
Du kunde bada för du hade kalsongerna kvar, jag hade slängt mina i en papperskorg vid Norr Mälarstrand efter the nightswimming (deserves a quiet night – they can not see me naked) och satt i mina vita Lacoste-byxor och skyllde på kiss.
Du sa: vattnet i Riddarfjärdens är ljummet.
Jag sa: kiss.
Du sa: skönt.
Jag svettades och hade en dålig hårdag.
Du badade.
I kiss.
Vi kravlade upp mot Marieberg, klockan var ett, ljuset och skuggorna stod i knivskarp kontrast, det var söndag. En söndag i juli.
Västerbron är lång. Lång är Västerbron.
Är Västerbron lång?
Eh?ja?
Yeah, det är som att tiden står still.
Det var direkt efter Neil Young, var det inte? Det var veckan efter Roskilde, var det inte? Eller inte? Strunt samma.
Vi bordade ett gistet piratskepp på södra sidan beväpnade med svaga batterier, sms och ett rött Visa-kort. Eller var det ett blått Visa-kort? Ett blått Visa-kort.
Vi tar Visa.
Yeah, det är som att tiden står still.
Vind och skugga, båtarna gled förbi. Tjusiga kycklingmackor med krispig pommes frites och cocacola och vi mötte två dåliga kompisar vid Slussen och två bra som äntrade piratskeppet med en duns.
Ni ser?
Du ser?
Underbara ut, ja. Och dagen efter badade vi igen, nånstans vid universitetet. Helt kissfritt.
Kommer du ihåg?
Yeah, det är som att tiden står still.
Det var sommar då. Det blir sommar igen.
Alldeles strax. Det är redan ljust man.