Nu handlar det om att överleva
HULTSFRED. Två frågor:
Hur många biljetter har det sålts totalt?
Och kommer festivalen att gå runt?
Svaren dröjer.
22 223.
Så många biljetter har publiken köpt hittills, enligt arrangörerna Rockparty.
Hur många besökare som sedan döljer sig bakom siffrorna är svårare att veta.
Det går säkert att räkna ut.
Men eftersom det rör sig om både endagsbiljetter och tredagarsbiljetter är det både en salig röra och en mystisk matematik.
Men nog om det. Det ger sig.
Klart är dock att Hultsfred verkar göra ett av sina svagaste resultat på 2000-talet. Åtminstone jämfört med rekordåren när JP Bordahl, också känd som Bagdad Bob, var chef.
Men ingen väntade sig heller något annat. Allra minst arrangörerna själva.
Organisationen har trimmats, antalet scener har minskat och både festivalområdet och de finansiella ambitionerna har krympt.
I år handlar det som sagt mest om att överleva, om att lindra de ekonomiska såren och gå ihop.
Och 22 223 stycken biljetter känns, med tanke på det klena programmet och de allmänt svåra förutsättningarna, oväntat?…?bra. Nästan lite hoppfullt.
Det börjar kanske likna ett mantra, men jag har upplevt bättre torsdagar i Hultsfred.
Men det är samtidigt gott om folk framför scenerna och det saknas inte minnesvärda konserter.
Jag tänker framför allt på Markus Krunegårds propagandaspelning i Atlantis-tältet. I ännu tätare miljöer är jag övertygad om att han rent utav kommer att fyra av hellströmska extaschocker.
Sen...sftp!?jk
Förlåt, men såg det där konstigt ut?
Det är inte lätt att koncentrera sig och trycka på rätt tangenter när Rage Against The Machine spelar i bakgrunden.
Det spelar ingen roll att gruppen samlar hela festivalen och orsakar ett jordskalv framför Hawaii-scenen.
Gruppen är bara en stor och otäck och fånig ljudförorening.