Filmhistoria offras och ingen tänker efter

Goda intentioner glider över till ängslighet i Hollywood

Byggställningar kring de två väldiga elefanterna, strax innan de togs bort.

KRÖNIKA. I de pågående försöken i USA att göra upp med landets rasistiska historia är det två filmhistoriskt värdefulla elefanter som har fått stryka på foten.

Det visar hur dumt det kan bli när ingen drar i handbromsen och ställer kritiska frågor.

Mönstret har upprepats förr. Det är knappast någon som ser något fel i att plocka bort alla statyer i sydstaterna som förhärligar landsförrädare och slavägare. Statyerna har varit del i dessa staters förljugna syn på sig själva och historien, något som har pågått sedan de förlorade inbördeskriget.

Men när statykontroversen brakade loss som värst förra sommaren föll även en del andra statyer, inklusive en i San Francisco föreställande Ulysses Grant, generalen som vann kriget. Orsaken: han var gift med en slavägares dotter och ägde en slav under en kort tid. Hans historiska gärning har varit ovärderlig för avskaffandet av slaveriet, men det spelade ingen roll för de uppjagade statyvältarna.

Platsen för Oscarsgalan

Nu är det två filmhistoriskt intressanta elefanter som har fått samma behandling. De gigantiska skapelserna i fiberglas har varit del av Hollywood & Highland-komplexet i Los Angeles (som även rymmer Dolby Theater där Oscarsgalan traditionellt hålls) och har varit en turistattraktion. Men nu är de borta, efter ett beslut av komplexets ägare. Varför?

Ku Klux Klan-”hjältar” i den klassiska men också rasistiska filmen ”Nationens födelse” (1915).

Orsaken är långsökt och rörig, så pass att SVT:s Kulturnyheterna blandade ihop två klassiska stumfilmer när de rapporterade om det häromveckan. Elefanterna är över hundra år gamla och användes i den klassiska filmen ”Intolerance” (1916). Den regisserades av D W Griffith, en av filmhistoriens mest betydelsefulla regissörer. Han var också ökänd rasist och indirekt ansvarig för att Ku Klux Klan växte sig starka igen efter filmen ”Nationens födelse” (1915), där svarta skildras som lägre stående varelser och terrorgruppen som hjältar.

Filmhistoria slängs på soptippen

Man siktar alltså på Griffith, men missar. Elefanterna har ingenting med det här att göra, men komplexets ägare yrade om att det är ”viktigt att vara inkluderande”. En annan anledning att ta bort elefanterna handlar om att ägarna vill uppfattas som moderna och inte beroende av det gamla Hollywood.

Det är också viktigt att ifrågasätta när goda intentioner glider över till tanklös symbolpolitik och filmhistoria slängs på soptippen.


Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.

Följ ämnen i artikeln