Knivskarpt snack & en rasande fart

Jan-Olov Andersson

till The Social Network

DRAMA En av årets mest Oscars-hajpade och hyllade filmer i USA. Inte blir intresset mindre av att vi svenskar när som helst kan springa in i regissören David Fincher, när han tagit Hollywood till Stockholm, Uppsala med flera ställen för att just nu spela in USA-versionen av Stieg Larssons ”Män som hatar kvinnor”.

Om man, som jag, inte är någon typisk Facebook-användare (är med, men sköter sidan uruselt), är det just David Fincher som är dragplåstret. Känns som att det krävs en så mästerlig regissör för att blåsa liv i en historia om nördar som hukar bakom sina datorer, startar en webbsida som slår an hos miljoner människor runtom i världen – och sedan kommer det automatiska bråket om pengar.

Väl inövad dialog

Ben Mezrichs närgångna bok om Facebook-grundaren Mark Zuckerberg har av Aaron Sorkin (mest känd för tv-serien ”Vita huset”) förvandlats till ett av de pratigaste manuskript som skådats. Men ... som det pratas.

Dialogen är knivskarp och för hela tiden intrigen framåt, när Fincher hoppar fram-och-tillbaka mellan rättegången om miljonerna och om hur alltihop startade i ett studentrum på Harvard-universitetet.

Det var där som en halvpackad Mark Zuckerberg (Jesse Eisenberg) en natt startade en webbsida, mest för att hämnas på flickvännen ( Rooney Mara, som ska spela Lisbeth Salander i Finchers film) som just hade dumpat honom.

Kunde varit längre

En suverän skådespelarensemble. Läckert bildspråk. Suggestiv musik. Knappt två timmar försvinner i rasande fart.

Men filmen borde ha varit längre. Man får inget riktigt grepp om Mark Zuckerberg. Om hans bakgrund. Om varför han är så asocial. Om han är hänsynslös eller har någon slags diagnos så att han är så avstängd att han knappt fattar hur han körde över folk.