Jämnt skägg mellan originalet och nyversionen
Så bra är Netflix remake av ”Vinterviken”
Publicerad 2021-09-07
FILMRECENSION Netflix modernisering av 90-talets ungdomsromans ”Vinterviken” är varken bättre eller sämre än originalfilmen.
Vinterviken
Regi Alexis Almström, med Mustapha Aarab, Elsa Öhrn, Magnus Krepper, Loreen, Albin Grenholm, Jonay Pineda Skallak, Marika Lagercrantz.
ROMANTISKT UNGDOMSDRAMA Mats Wahls ungdomsroman ”Vinterviken” från 1993, som ett par år efter sin utgivning blev film med David Tainton och Lina Englund i huvudrollerna, har plockats upp av Netflix och filmatiserats för en ny generation unga romantiker.
Så, hur står sig Alexis Almströms nya version mot Harald Hamrells småkultiga 90-talsrulle?
Skägget är tämligen jämnt, skulle jag vilja påstå. Gamla ”Vinterviken” var en svag trea, och nya ”Vinterviken” är en svag trea. En klart anständig nyversion, i vilken ett par scener och replikskiften i princip är identiska med motsvarande i föregångaren, men omsorg har lagts på att, i viss mån, anpassa historien till dagens Sverige, där klassklyftorna är djupare, de stora kåkarna är ännu större, och en skjutning i en förort mitt på ljusa dagen inte längre är en ögonbrynshöjare.
Mustapha Aarab och Elsa Öhrn spelar huvudrollerna i den här nya filmen, vars internationella titel är ”JJ+E”, vilket kanske, eller kanske inte, är en flirt med Baz Luhrmanns ”Romeo + Juliet”.
En Romeo och Julia-liknande story är det i alla fall, om invandrarkillen John-John och välbärgade Elisabeth, som bor på varsin sida av viken och kommer från skilda världar, men träffas när John-John räddar Elisabeths lillasyster från drunkningsdöden, och sedan inleder en kärlekshistoria med komplikationer när de börjar på samma teaterskola.
Aarabs John-John, som är lite valpigare än vad Taintons var, bor med sin ensamstående mamma (skådisdebuterande Loreen) och hänger med sin polare Sluggo (Jonay Pineda Skallak), som rör sig farligt nära gängkretsar.
Rollen som mammas nya kille spelas den här gången av Albin Grenholm, vars Patrik knappast är någon skön snubbe, men inte heller är i närheten av samma sorts supersvin som Kjell Bergqvists Rolf ”Skithuvet” var i originalfilmen.
Även Elisabeths pappa Frank, som då gestaltades av Peter Haber och nu spelas av Magnus Krepper, har blivit mer sympatisk, och Öhrn är mycket bra som en Elisabeth som har försetts med ett lite större känslomässigt register än den tidigare modellen.
Överlag har nya ”Vinterviken” en allvarligare ton, men den vågar sig ändå aldrig riktigt ut i något som direkt känns som verkligheten, utan nöjer sig med att vara en något uppdaterad, reko romantisk fantasi.
Det är bra nog. Till och med bättre än förväntat. Men det hade varit intressant att se vad som hade hänt om man hade tagit ut svängarna mer.
”Vinterviken” har premiär på Netflix den 8 september.