Underbart – och underhållande

Jan-Olov Andersson

Så många får Filip och Fredriks debutfilm

Den osannolika historien om hur ett somaliskt bandylag från Borlänge (!) både tar sig till VM i Sibirien och blir till ett lyckat integrationsprojekt. Filip & Fredriks debutfilm är både grymt underhållande och har något viktigt att berätta om dagens Sverige.

DOKUMENTÄR. Somliga lär reta sig. Kanske fler än tidigare, då detta är något så unikt som en feelgood-dokumentär om integrationsproblemet i Sverige.

Fast förhoppningsvis blir desto fler roade, engagerade och berörda, när populära tv-duon Filip & Fredrik nu även dyker upp på landets biografer. Finns det något släktskap med några av deras tv-serier i Kanal 5, skulle det möjligen vara ”Lite sällskap” och ”Får vi följa med?”. För det handlar om nedslag i den svenska verkligheten, fast den här gången med en politiskt laddad underton.

Borlänge har cirka 40 000 invånare. Ungefär 3 000 av dem är flyktingar från krigets Somalia. Inte välkomna av alla i en kommun där nästan en femtedel av invånarna röstar på Sverigedemokraterna.

Patrik Andersson, lokal entrepenör, sambo med en invandrare som hade utsatts för rasistiska påhopp, tyckte att svenskar och somalier bara måste börja prata med varandra och kom på den smått vansinniga idéen att somalierna skulle börja spela bandy och ställa upp i VM i Sibirien. Som tränare engagerades Pelle Fosshaug, legendar och känd som bandyns ”bad boy”.

Filip & Fredrik läste en tidningsnotis om alltihop och bestämde sig för att ”det finns något” där och drog till Borlänge med sitt engagemang, sin humor och sin förmåga att ”ta” vanligt folk. Karin af Klintberg (tv-serien ”Historieätarna” med mera) och hennes och Filip & Fredriks mångåriga medarbetare Anders Helgeson blev regissörer, för en historia som ingen visste var den skulle vägen. För de unga somalierna, de hade ju aldrig ens hört talas om bandy, än mindre stått på ett par skridskor…

Gripande människoöden. Dråpliga händelser. Fördomar som kommer på skam. Och hela tiden en viktig underton, om hur allt fler i Borlänge blir engagerade i hur det somaliska bandylaget ska klara sig, när hela världens stora medier börjar intressera sig för vad som pågår i Dalarna och, så småningom, i Irkutsk i smällkalla Sibirien. Ska detta bandyns motsvarighet till fotbollslaget i ”FC Z” eller det jamaicanska bobsleighlaget i spelfilmen ”Cool runnings”, åtminstone kunna lyckas göra ett enda mål i bandy-VM?

En film som lockar till både skratt och gråt.

Man kan ena sekunden skratta åt Patrik Anderssons fåfänga, för att nästa bli berörd av hur han brinner för projektet. Här finns underbara birollsfigurer, som kinesiske krogägaren Billy Tang. I en scen i filmen kan han skrika och svära och undra varför i helvete han ska sponsra ett bandylag med 100 000 kronor, när ingen av spelarna (av religiösa skäl) dricker alkohol på hans krog. I en senare sekvens, när vi förstår att han har hostat upp pengarna till laget, dyker han upp i omklädningsrummet i Sibirien och utbrister:

– Vi ska visa att invandrare inte är skräp, det räcker för mig, allt annat är bullshit!

Det är en fullkomligt underbar film. För att den har något viktigt att säga om dagens Sverige. För att den har ett positivt budskap. Och för att den är grymt underhållande.

Fotnot: Filmen har världspremiär på Göteborg Film Festival i kväll. Premiär runt hela landet onsdag 28 januari.