Är du kvinna – var god gråt

Emma Gray Munthe

Nätterna vid havet är ett genant och platt romantiskt drama

Amerikanskt romantiskt melodrama av George C Wolfe, med Diane Lane, Richard Gere m fl.

En kvinna vaknar, stänger av alarmet, kliver upp ur sängen, stressar runt och försöker få sin dataspelande son och tonårstjuriga dotter att äta frukost och packa ihop sina grejer i tid till dess att barnens pappa ska komma och hämta dem. Pappan kliver in i köket och säger att han vill komma tillbaka till henne, vara en familj igen. Hon rynkar på pannan och behöver tid att tänka. Inte så många replikväxlingar senare vet vi precis allt om alla inblandade vi kan behöva. Allt berättas genom dialogen: Kvinnans pappa har dött nyligen, hon ska resa bort några dagar för att sköta sin bästa väns ruckliga strandhuspensionat, bara en gäst kommer att bo där, en storm är på väg. Gästen visar sig vara Richard Gere, tycke uppstår givetvis, de har pianoklinktonsatt sex och de lär varandra saker om livet. Allt går i ett rafflande tempo.

Gere och Diane Lane gör vad de kan med vad de blivit tilldelade, och försöker desperat framstå som verkliga, riktiga människor i stället för skådespelare som desperat försöker framstå som verkliga, riktiga människor. Det spelar ingen roll hur mycket luvtröjor, jeans och gummistövlar de har på sig, de är fortfarande Richard Gere och Diane Lane. Dessutom säger deras karaktärer exakt vad de menar hela tiden, och det vet ju varenda människa att så funkar det ju inte riktigt.

Missförstå mig inte, “Nätterna vid havet” är inte på något sätt en usel film, bara meningslös, lite genant och platt. Framförallt luktar den målgrupps-uträknad produkt vars enda mål är att få biogående kvinnor världen över att gråta på kommando. Kort sagt, det är halvskräp helt utan hjärta, baserat på trötta idér om vad kvinnor förväntas vilja ha och tycka om. Det är obegripligt att en film som denna faktiskt släpps på bio, när alldeles, alldeles underbara mitt i livet-dramakomedier som “Then she found me” och “I could never be your woman” smygs ut obemärkt direkt på dvd i butikerna. Gör er själva en tjänst och hyr de två filmerna i stället. (Och det är alltså ett råd till alla, inte bara till kvinnor.)