Bara skinn och ben kvar till slut
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-03
Hunger låter formgreppen ta över
Drama av Steve McQueen med Michael Fassbender, Liam Cunninghamn m fl
Ett nordirländskt fängelse i början av 80-talet. Irländska republikanska fångar protesterar med alla medel möjliga för att få tillbaka sin status som politiska fångar. De vägrade bära fångkläder, de vägrade tvätta sig, tömde sina pottor i korridorerna och smetade in väggarna med exkrement. 1981 inledde Bobby Sands en hungerstrejk han så småningom dog av. I mångfaldigt prisbelönade långfilmsdebuten ”Hunger” skildrar konstnären Steve McQueen Sands sista veckor i livet.
Med hjälp av smutsigt vackert foto, många bilder på detaljer, lek med tystnader och ljud lyckas McQueen skickligt fånga en brutal och otäck stämning i fängelset, får en skickligt att känna alla lukter. Men någonstans tar formgreppen över och är det enda som stannar kvar. En omtalad, lång dialog mellan två skådespelare i en tagning blir just bara det, en lång dialog mellan två skådespelare i en tagning. Inte mer. Att sedan skådespelaren Michael Fassbender gått ner så otäckt mycket i vikt för den här rollen tar också för mycket fokus – och drar mig faktiskt ur snarare än in i filmen. Kvar finns till slut bara en skådespelare som är chockerande benig.