Från nolla till kung i Hollywood

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-05-30

Jason Segel om succérna och varför han ogillar ’frat pack’-filmerna: Går inte att tro på dem

”Vi ansågs för oattraktiva för att slå igenom”, säger Jason Segel om den attityd som först mötte dem i Hollywood.

De är fula, skitiga och otränade. Ändå är de populärast i Hollywood.

Jason Segel från ”I love you man” förklarar hur han och Judd Apatow-gänget blev komedivärldens kungar.

Jason Segel och Paul Rudd i ”I love you man”.

Jason Segel sitter framför mig i en soffa. Han är lönnfet, svettig under hakan och har isterhår. Han är även en av de mest framgångsrika skådespelarna i Hollywood just nu.

Anledningen: han är del av den amerikanska filmindustrins mäktigaste humor-imperium – det som kretsar kring filmmakaren Judd Apatow. Det är ett kollektiv av vanliga, klenfeta killar som skrivit och följt en helt egen regelbok som trotsar Hollywoods alla normer.

– Vi ansågs för oattraktiva för att slå igenom, så vi fick göra det på egna villkor. Vi visste att vi var tvungna att hålla samman. Så gjorde vi filmer och tv-serier om oss själva: orakade och otränade killar.

Riktiga nördar

Succén kom med expressbud. Man hittade snart en miljonpublik hos gemene man som – enligt Hollywoodstandard – också var oattraktiv och otränad. Apatows tidiga kultserie ”Nollor och nördar” blev exempelvis en hit eftersom nördarna såg ut som nördar gör på riktigt, snarare än stajlade Steve Urkel- eller Screech Powers-kloner.

– Folk brukar jämföra oss med Owen Wilsons och Ben Stillers frat pack. Men de var snygga killar med Hollywood-karriärer, vi har inget gemensamt med dem. Det är svårt att tro på deras filmer. Jag menar, vem kan se något övertygande i att Julia Roberts har svårt att hitta en man?

Den uppsluppna tonen i filmerna är en annan genomlöpande röd linje som gör att de känns trovärdiga. Eftersom skådespelarna har känt varandra så länge och är så sammansvetsade så skrivs större delen av Apatow-klickens manus med väldigt lite dialog, det mesta improviseras.

– I ”I love you man” finns en scen där jag och Paul Rudd sitter och äter fisktacos. Hela den konversationen spånade vi fram på plats. Det gör att replikerna aldrig känns lästa innantill.

”I love you, man” gick direkt upp på amerikanska biotoppens förstaplats. Precis som de andra Apatow-filmerna marknadsförs den som en komedi. Men som med ”På smällen”, ”Dumpad” eller ”40 year old virgin” så är det i grunden ett rätt mörkt drama – här om att sakna manliga vänner.

– Humor blir bara rolig när man inte förväntar sig den. Vi skriver alltid våra manus som dramer med tunga ämnen, men slänger in skruvbollshumor i det som får folk att nästan känna sig lättade.

Näck i soffan

Sagt av mannen som stod för fjolårets depproligaste scen – i ”Dumpad” lämnas han av sin flickvän och sätter sig och gråthulkar spritt språngande näck i parets gemensamma soffa. Det är en scen som aldrig vill ta slut.

Alla har inte behövt uppleva ett sådant förintande uppbrott men det är något som skulle kunna hända vem som helst av oss. Men vi slipper. Och därför skrattar vi.

ANNONS