”Bluffen” är en bluff
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-10-12
Händelserna känns inte trovärdiga
På 70-talet lyckades författaren Clifford Irving lura till sig miljonbelopp och dupera sin omgivning när han påstod att han fått exklusiv tillgång till den hemlighetsfulle magnaten Howard Hughes. När det uppdagades att hans biografi var en bluff blev fallet hårt - och offentligt.
Trots det faktum att “Bluffen” är baserad på en verklig händelse, och trots att jag själv luktat på en litteraturbluff på halvnära håll - JT LeRoy-härvan - tror jag inte riktigt på händelserna i filmen.
Även om det på många sätt är en habil film får Gere och Hallström mig inte att känna den där duperingsförmågan som vissa besitter, och de kommer aldrig i närheten av det Leonardo DiCaprio och Steven Spielberg åstadkom på den fronten i “Catch me if you can” om en annan bluffmakare.
Annars, Alfred Molin äger filmen och står nästan ensam för den lekfulla, charmiga ton Hallström brukar vara så bra på. Samtidigt rymmer filmen en mörkare sida, med korruption och politiska undertoner.