Mejla

Stefan Hedmark

Hennes penna ger dig värk i hjärtat

Diane Warren fick oss att snyfta till ’Armageddon’

Publicerad:
Uppdaterad:

KRÖNIKA. Klart att Diane Warren förtjänar Polarpriset.

Hon är den enda som får oss att gråta när Bruce Willis dör på bio.

Det var Oscarsgala natten till måndag och Diane Warren pallrade sig dit, som så många gånger förut. Det här var hennes elfte Oscarsnominering som låtskrivare, men hon har aldrig vunnit. Man måste ju bli lite blasé efter ett tag? 63-åringen såg ändå spänd ut när statyetten skulle delas ut. Men den gick till Elton John.

I veckan kom nyheten att Diane Warren är en av årets Polarpristagare. I sin krönika för Aftonbladet nämnde Håkan Steen att det är en svår konst att skriva hitlåtar som man står ut med att höra även tjugo år senare.

Gjorde låten rättvisa

Dramakomedin ”The skeleton twins” är ett oemotståndligt exempel på det. Den första låt som Warren Oscarsnominerades för är en modern klassiker, Starships ”Nothing’s gonna stop us now”. Den användes i ”Skyltdockan” (1987), en romantisk komedi som ingen någonsin skulle beskriva som en klassiker.

Långt senare kom filmen som äntligen gjorde låten rättvisa. ”The skeleton twins” (2014) handlar om ett syskonpar (Bill Hader, Kristen Wiig) som för första gången på tio år tvingas försöka reparera relationen med varandra. Filmens mest minnesvärda scen (se klippet här ovan) är när syskonen bondar genom att mima till den gamla Starship-dängan, precis som de gjorde när de var barn på 80-talet. En briljant nostalgisk scen, rolig och bitterljuv.

1 av 4 | Foto: Chris Pizzello/AP
Diane Warren.

Diane Warren är en så flitig hantverkare av biolåtar att man ibland missar att hon finns där i bakgrunden, trots att det i efterhand känns självklart. Den pampiga titellåten i Bondfilmen ”Tid för hämnd” (1989) fick all uppmärksamhet, men den låt jag fastnade för mest från det soundtracket var ”If you asked me to” med Patti LaBelle. Har hört den otaliga gånger under 30 år. Det var först i veckan jag råkade se att Warren har skrivit även den. Så klart.

Fläskig machosmocka

Och så var det Bruce Willis. Han gjorde vad han brukar göra på bio i den smått löjeväckande katastrofrullen ”Armageddon” (1998). Hela filmen är en fläskig machosmocka, men vid ett tillfälle mot slutet tar hans rollfigur ett tårögt farväl av sin dotter (Liv Tyler). Det hade inte fått en så känslomässig tyngd utan Aerosmiths monsterhit ”I don’t want to miss a thing”. Scenen syns flitigt i videon som även gör en gullig poäng av att Liv är sångaren Steven Tylers dotter.

Den där osynliga kraften som ger dig värk i hjärtat? Det är Diane Warrens penna.


Miranda Hart, Mia Goth och Anya Taylor-Joy i ”Emma”.
Foto: Working Title
Miranda Hart, Mia Goth och Anya Taylor-Joy i ”Emma”.

3 biofavoriter

  • Miranda Hart i ”Emma”

  • George MacKay i ”1917”

  • Rosie Perez i ”Birds of prey”


Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook för filmnyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.

Av: Stefan Hedmark

Publicerad:

LÄS VIDARE