Onödigt grumligt drama
I ”Undine” har det svårbegripliga blivit ett självändamål
Publicerad 2021-07-23
Undine
Regi Christian Petzold, med Paula Beer, Franz Rogowski, Maryam Zaree
FILMRECENSION Hyllade Christian Petzolds "Undine" prisbelönades på Berlins filmfestival, men filmen är en vattendelare.
DRAMA Redan i första bildrutan kastas publiken in i ett uppbrott på ett kafé. "Du måste ha anat?" Men nej, Undine (Paula Beer) har inte anat att det funnits någon annan. "Om du lämnar mig måste jag döda dig. Det vet du." Hon låter mer uppgiven än uppriven, och måste sedan springa till jobbet som historiker och hålla i en guidad tur om Berlins utveckling och stadsplanering. Timmar senare har hon hört röster från ett akvarium strax innan det går i tusen bitar, och träffat en ny man (Franz Rogowski).
För dem (oss) som inte är helt insatta i myten om vattennymfen Undine är regissören Christian Petzolds nytolkning svårbegriplig från start – och Petzold (bl a "Transit", "Phoenix" och "Barbara") gör inget för att underlätta. Det luddiga verkar nästan ha blivit ett självändamål. Ett annat problem: att placera ett mindre välkänt mytiskt väsen i en nutida kvinnokropp gör Undine farligt lik alltför många kvinnliga thrillerpsykon.
Om man inte kan berättelsen sedan innan gäller det alltså att läsa på, eller att försöka luta sig tillbaka och låta sig svepas med i relationsdramat. I rollerna, Beer och Rogowski som båda var med i "Transit". Här räddar deras kärlek bokstavligt talat liv – och kväver. De är passionerade, men "Undine" som film är kyligt distanserad. Det är tumult omkring dem, men "Undine" glider långsamt fram uppe på vattenytan på sin väg mot melodrama utan att lämna knappt en krusning efter sig.
Som i andra av Petzolds filmer är miljöerna och situationerna bekanta, medan det realistiska, vardagliga och normala samsas med någonting skevt. Vad är fantasi och vad är verklighet i "Undine"? Var i tiden befinner vi oss? Tidslinjen är diffus. De längre sjoken av föreläsningar om Berlins uppbyggnad smälter inte in, som metafor är de ett klumpigt verktyg. Att bygga, laga, bygga upp igen. Som Undine. Att återskapa med nya material. Som de gjort i Berlin. Som Petzold själv gör med myten.
Men "Undine" har fått fin kritik, och var till exempel en av de mest hyllade på Berlins filmfestival 2020. Beer fick en Silverbjörn för bästa skådespelerska, och filmen kammade också hem kritikerpriset samma år. En vattendelare, alltså.
SE OCKSÅ: Om det är vattennymfer man är ute efter är M Night Shyamalans orättvist utskällda "Lady in the water" ett bättre alternativ.
VISSTE DU ATT... det här är första filmen i Petzolds planerad serie om de olika elementen? Nästa är eld.