LISTA: 10 tv-serier som blev filmer du måste se
De som blev bra – och de som blev platt fall
Publicerad 2024-04-25 13.49
Bioaktuella ”The fall guy”, med Ryan Gosling och Emily Blunt, är den senaste i raden av tv-serier som har blivit framgångsrika filmer.
Vi tittar på 10 exempel på när det blev lyckat. Och 5 exempel på när det blev platt fall.
De omutbara (1987)
Originalet var en verklighetsbaserad serie från 1959 med Robert Stack i huvudrollen som FBI-agenten Eliot Ness. I Brian De Palmas händer blev filmversionen en mästerlig maffiaopera med oslagbar rollista. Kevin Costner tog över rollen som Ness, medan Robert De Niro åt upp sig så att han kunde förvandlas till en basebollträ-svingande Al Capone. Sean Connery belönades med en Oscar i rollen som en av de omutbara poliserna och hade den oförglömliga repliken: ”Vill du veta hur man tar Capone? Om de drar kniv, drar du fram en pistol. Om han skickar en av dina män till sjukhuset, skickar du en av hans till bårhuset. Så gör vi i Chicago!”
Jagad (1993)
Den ursprungliga tv-serien från 60-talet, om en läkare på flykt efter att ha blivit oskyldigt anklagad för att ha mördat sin fru, var egentligen som gjord för att kokas ner till en riktigt spännande film. Den fick vi 1993, med Harrison Ford och Tommy Lee Jones i huvudrollerna. Ford spelade läkaren Richard Kimble; Jones fick en Oscar som polisen med uppdrag att fånga honom. Filmen spelades in innan datoranimerade effekter kom att dominera och det går fortfarande som turist i North Carolina att se tågvraket efter en av filmens mest berömda stuntscener.
Mission: Impossible (1996)
Den definitiva spionserien på 1960-talet. Brian De Palma vred upp spänningen och actionscenerna till max och filmatiseringen hade en Hitchcock-känsla som passade upplägget perfekt. En ny huvudrollsfigur skapades, Ethan Hunt (Tom Cruise), och det var långt ifrån alla fans som uppskattade hur den forna huvudrollen, Jim Phelps (Jon Voight), behandlades i filmen. Men det var en twist som friskade upp konceptet och ”Mission: Impossible” blev startskottet på en sanslöst framgångsrik filmserie. Förra året hade sjunde delen biopremiär, återigen med en serie dödsföraktande Cruise-stunt.
Traffic (2000)
Originalet är en brittisk miniserie från 1989 där vi fick följa knarkets blodiga väg från bonde till missbrukare. När Steven Soderbergh la vantarna på den blev det hans bästa film, med en story som fördes över till amerikanska förhållanden. En angelägen, välspelad och snygg mosaik över drogsituationen i USA, där vi bland annat följer en mexikansk polis (Benicio del Toro) som ska fånga en kartellansluten lönnmördare, två amerikanska agenter som i hemlighet försöker komma närmare en knarkkung, samt en amerikansk domare (Michael Douglas) som ska sköta USA:s ”krig mot narkotikan” samtidigt som hans dotter faller in i missbruk. Soderbergh och del Toro Oscarbelönades.
Den nakna pistolen (1988)
Tv-serien ”Police squad” må ha haft sina fans när den sändes 1982, men lades ner efter bara sex avsnitt. Ibland räcker inte kultstatus långt. Men när serien blev långfilm, även nu med Leslie Nielsen i rollen som den klumpige polisen Frank Drebin, blev det annat ljud i skällan. Då var det som om publiken fattade grejen; det blev succé. Två uppföljare kom och just nu arbetas det på en nyinspelning med Liam Neeson i huvudrollen. Liksom i många andra fall hottades rollistan upp i övergången från serie till film. Nielsen fick sällskap av ”Dallas”-veteranerna Priscilla Presley och George Kennedy, samt O J Simpson, ett antal år innan han blev världsberömd av andra skäl.
Star Trek (1979)
Den ursprungliga 60-talsserien gjorde inte så mycket väsen av sig och lades ner efter tre säsonger. Men kultstatusen växte under 70-talet så till den milda grad att en filmversion kom 1979. Det blev början, inte bara för en rad uppföljare med originalbesättningen (som inkluderade bland andra William Shatner, Leonard Nimoy och George Takei), utan även en rad nya tv-serier, samt en ny omgång filmer med Chris Pine som kapten Kirk. 1979 års film hyllades för sina banbrytande visuella effekter, samt Jerry Goldsmiths majestätiska musik, men är i övrigt en rätt seg historia. Med tanke på allt som följde är det dock lätt att imponeras.
Familjen Addams (1991)
Egentligen är det här exempel på en seriestripp som har fått nytt liv på olika sätt. Det var så familjen Addams skapades 1938 av serietecknaren Charles Addams. Men tv-serien som kom på 60-talet gjorde den älskvärda skräckfamiljen världsberömd och Vic Mizzys fingerknäppande signaturmelodi blev en odödlig del av upplägget. 1991 blev det en rivig film av serien, med Raul Julia och Anjelica Huston som Gomez och Morticia Addams, samt Christopher Lloyd som den märklige onkel Fester. Många roliga repliker (”Plåga inte dig själv, Gomez. Det är mitt jobb.”) och det kom en uppföljare 1993. Sedan dess har det blivit fler animerade filmer samt en ny tv-serie på Netflix, ”Wednesday”.
State of play (2009)
Liksom ”Traffic” är det här baserat på en brittisk miniserie, men överfört till ett amerikanskt sammanhang. Här utspelar sig storyn i maktens centrum, Washington, där två journalister (Russell Crowe, Rachel McAdams) tittar närmare på några dödsfall och möjliga kopplingar till ett utskottsförhör i kongressen där en gammal vän (Ben Affleck) till en av reportrarna sitter som ordförande. Spännande thriller som handlar dels om Irakkriget, dels om övergången från papperstidningar till en ny onlineverklighet för mediehusen.
21 Jump Street (2012)
1980-talsserien är känd som Johnny Depps genombrott och när lustigkurrarna Phil Lord och Chris Miller gjorde komedifilm av den hade Depp och flera andra skådespelare från serien små gästinhopp. I övrigt är skillnaden mellan serien och filmen stor. Originalet hade en seriös underton (även om den som polisserie i high school-miljö betraktad var ganska fånig) medan filmen släppte på bromsen och omfamnade tramset helhjärtat. Här drivs det med allt och alla, inte minst filmen själv. Jonah Hill och Channing Tatum är härliga i huvudrollerna och visst blev det en uppföljare, ”22 Jump Street” (2014).
Maverick (1994)
I slutet av 1950-talet hade James Garner en tv-succé med ”Maverick”, en humoristisk västernserie där han spelade ett charmigt och lurigt pokeräss, Bret Maverick. När Garner valde att satsa på filmkarriären ersattes han av Roger Moore, som inte hade fått sitt genombrott än. 32 år efter seriens nedläggning kom en filmatisering, då med Mel Gibson i huvudrollen och Jodie Foster som en rivaliserande gambler. Regisserade gjorde Richard Donner, som låg bakom Gibsons ”Dödligt vapen”-filmer. Garner anslöt sig till rollistan som en hemlighetsfull sheriff på jakt efter Maverick. Alice Cooper spelade ett fyllo i en scen, men hans gästinhopp klipptes bort.
Fem gånger då det blev mindre lyckat
”The Flintstones” (1994) – Det satsades skottkärror med pengar på den här versionen av den animerade 60-talsklassikern. Men känslan är plastig, ett resultat av att de ansvariga stirrat sig blinda på att försöka kopiera originalet så troget som möjligt.
”Reine & Mimmi i fjällen!” (1997) – Hans Rosenfeldt är numera firad manusförfattare av krimserier som ”Bron”. Men han ligger också bakom den här grundligt sågade spin-offen från ”Tre kronor”.
”The avengers” (1998) – Nej, inte Marvel. ”The avengers” var en populär, brittisk spionserie på 1960-talet som förvandlades till en påkostad men hjärndött tramsig film om tedrickande engelsmän och dåligt väder.
”The last airbender” (2010) – M Night Shyamalans sämsta film är ett dödligt tråkigt science-fictionpekoral om en pojke som kan kontrollera de fyra elementen. Baserad på en animerad tv-serie.
”Wild wild west” (1999) – Precis som med ”The Flintstones” satsades det väldigt mycket pengar på den här filmatiseringen av en västernserie från 1960-talet. Trots Will Smith och Kevin Kline i huvudrollerna blev det ett omtalat praktfiasko.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.