Malmros: Det rann ut vätska ur ryggen
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-10-19
Regissören akut opererad för en tumör – ur plågorna växte ”Bröllopsfotografen” fram
Mitt i julhandeln för snart tre år sedan fick filmregissören Ulf Malmros chockbeskedet:
En tumör i ryggen. Omedelbar operation. Under några veckors nervös väntan på om tumören var elakartad eller inte föddes nya filmen ”Bröllopsfotografen”.
– Då bestämde jag att om jag överlever det här då ska jag göra en personlig film om något jag känner till, säger han.
Nu använder sig väl i och för sig de flesta framgångsrika regissörer av händelser i sina egna liv, även om de stuvar om dem för att passa in i de historier de vill berätta. Ulf Malmros har säkert också gjort det. Fast den enda film hittills där hans bakgrund från Värmland har spelat en väsentlig roll är ”Smala Sussie” (2003), som lite grann är den film Quentin Tarantino hade kunnat göra om han hade vuxit upp i Molkom.
– Då trodde jag ju att jag aldrig skulle kunna åka till Värmland igen, men det blev tvärtom. Bara man berättar hur det är med någon slags kärlek så fungerar det.
”Jävligt hårt”
Egentligen var det inte alls ”Bröllopsfotografen” som skulle ha blivit den senaste Ulf Malmros-filmen.
– Jag hade ett projekt som jag hade jobbat på jättelänge som inte blev av. Så är det i den här branschen, det är inget att gnälla över, men det var jävligt hårt. Samtidigt fick jag smärtor i ryggen. Jag trodde det var ischias. Det blev ondare och ondare, till sist kunde jag inte sova på nätterna. Jag åkte till sjukhus och de skickade mig till magnetröntgen.
”Behöver öppna dig”
Strax efteråt, mitt i julhandeln med hela familjen, ringde mobiltelefonen.
– Helt osentimentalt sa en person bara: Du har en tumör i ryggraden. Det är ganska bråttom att komma upp, vi kommer nog att behöva öppna upp dig i dag, sörru. De opererade direkt jag kom dit.
– Sedan tog det två veckor innan jag fick veta om tumören var elakartad eller ej. Jag var beordrad ryggläge. Det rann ut ryggmärgsvätska, så jag fick inte resa mig. Allt jag hade var en tv i taket. Och då såg jag ... ja, Anna Anka fanns ju inte då, men det var sådan skit.
Och då föddes idén att göra något personligt, som kom rakt från hjärtat.
I ”Bröllopsfotografen” jobbar Robin (Björn Starrin) på bruket i en värmländsk ort. Pappan (Tomas Tjerneld) jobbar också där. När bruket hotas av nedläggning drar Robin till Stockholm för en osäker framtid som bröllopsfotograf. Han blir vän med Jonny (Kjell Bergqvist), en artist på fallrepet. Och han blir indragen i en överklassfamilj med Johannes Brost och Marianne Scheja som föräldrarna och Tuva Novotny som dottern Robin blir förtjust i.
Jobbade hos Arehn
Hur var det i verkligheten när du flyttade från Molkom till Stockholm?
– Jag hade det rätt bra när jag flyttade hit, jobbade hos regissören Mats Arehn på Omegafilm, och sedan kom jag ju in på tv-akademien (en producentutbildning). Men vid sidan av försörjde jag mig lite på att plåta bröllop och event.
– Sedan träffade man de här överklassflickorna som har några år när de får leka lite innan de blir vad de ska bli. Då fick man en inblick i den världen. Jag fattade ingenting av deras koder.
Tror du på kärlek över klassgränserna?
– Det var min fru Jaana som sa det, när jag funderade på angelägenheten i filmens romans: Daniel Westling! Victoria och han är ju det optimala exemplet. Hade man gjort en påhittad film om att kronprinsessan träffar en kille med bänkpress från Ockelbo, då hade ingen trott på det.
Wintzell är förebilden
Det är mycket humor i ”Bröllopsfotografen”, men också vemod kring Kjell Bergqvists trasiga rollfigur. Ulf Malmros hade aldrig tänkt berätta vem förebilden var men i dessa tider sprids skvaller snabbt. Namnet gick inte att hemlighålla.
– Jo, det är Bruno Wintzell.
– Jag mötte honom genom ”Svullo”, Micke Dubois, när vi filmade tv-serien ”Den elaka polisen” (1989). Båda hängde jämt på krogen. Bruno fick en liten statistroll i tv-serien. Sedan började vi umgås. Han tog mig med på Café Opera, berättade historier om Hollywood och Goldie Hawn. Jag var jävligt imponerad av honom. Han var ett exempel på hur hård den här branschen är, hans karriär var i fritt fall mot slutet. Jag gillade honom som fan.