Motbjudande och ömt om källaren
Publicerad 2015-04-24
Källaren
Regi Ulrich Seidl, med Fritz Lang, Alfreda Klebinger, Josef Ochs med flera.
DOKUMENTÄR Österrikisk films enfant terrible, Ulrich Seidl, tar sina provokationer ytterligare ett steg längre.
Efter sin med all rätt hyllade ”Paradis”-trilogi (2012–2013), kliver han nu ned med sin kamera i vanliga österrikares källare för att se vad som pågår där till vardags.
Säg orden Österrike och källare och hela världen tänker på Joseph Fritzl och Wolfgang Priklopil (1962-2006), som i åratal höll unga kvinnor fängslade i sina källare och utnyttjade dem sexuellt.
”Källaren” fanns dock i Seidls tankar redan innan de skandalerna avslöjades. Regissören är som en fluga på väggen, som iakttar snarare än dömer, när österrikarna lever ut sina hemligaste drömmar i motsvarigheten till det svenska folkhemmets gillestugor. Det kan handla om allt från att hata muslimer, till att sjunga opera. Om överviktiga sexslavar och om gänget som spelar tuba, samtidigt som de putsar på sina samlingar av Hitler-tavlor.
Filmen blev fjolårets stora ”snackis” på Venedig-festivalen.
Man kan skratta både med och åt dem i filmen. Somliga scener är omskakande och motbjudande. Men där finns oftast ändå någon slags ömhet och kärlek i Ulrich Seidls porträtt av dessa tämligen vanliga människor med sina udda intressen.