”Kung Fury” är så dum – och galet underhållande

Jan-Olov Andersson

Så många får David Sandbergs hemsnickrade Cannes-succé – visas på SVT i kväll

Så dumt, så dumt, så dumt.

Och så härligt galet underhållande.

”Kung Fury” liknar verkligen inget annat som skådats i svensk film.

helskärm

Historien om filmen i sig är ju rena rama sagan.

Ett amatörgäng från Umeå vill göra en 1980-talsliknande actionkomedi, med inslag som snarare gör det till en parodi på samma genre, och finansierar filmen med egna pengar.

När de sedan lägger upp en trailer på insamlingssajten Kickstarter, blir det en helt galen succé och de får in mer pengar (över fem miljoner kronor) än de väl någonsin ens hade vågat hoppas på.

Musikvideon viral succé

Sedan engagerar de en annan ikon från 1980-talet, David Hasselhoff, att sjunga låten till eftertexterna. Musikvideon till den blir också en viral succé.

Och så blir Hollywood intresserade av att göra en långfilm av ”Kung Fury”. Förhandlingar pågår.

Allt detta innan filmen ens hade visats för publik.

Världspremiär inom kortfilmsprogrammet, filmen är 30 minuter lång, i Cannes-festivalens sidosektion Quanzaine des Réalisateurs. Inte fy skam för en film i den här genren.

Och nu kan hela svenska folket se denna galna actionkomedi.

David Sandberg har skrivit manus och regisserat och gör dessutom huvudrollen, Kung Fury, stenhård polis i 1980-talets Miami, Florida.

I ett rasande tempo bjuds vi på tidsresor från 1980-talet till både tusentals år bakåt i tiden och till andra världskriget.

Monster och Kung Führer

Det är arkadspel som förvandlas till monster, kung fu-mästare, Adolf Hiter som Kung Führer – där har ni filmens huvudskurk – poliser, guden Thor, hundratals nazisoldater, andra skurkar och diverse monster och urtidsdjur och kurviga kvinnor (Eleni Young, Helena Ahlson) i alldeles för trånga kläder.

Det är slagsmål, biljakter, avskjutna huvuden, kroppar som klyvs mitt itu, explosioner, skottlossning, biljakter och… mitt i alltihop kan det komma en högst oväntad reklamfilmsparodi.

Där finns en scen mitt i som inte har med någonting annat att göra i ”handlingen”, mer än att vi ska få skratta åt Björn Gustafsson och Magnus Betnér som nazisoldater som sitter och grälar om varandras mustascher. Sjukt roligt!

Ordet överspel existerar inte, allt är överdrivet och David Sandbergs polis pratar med överdriven basröstsamerikanska, ungefär som de där männen man kan höra i trailers för actionfilmer.

Det är inte bra i normal mening. Det är, trots allt, en slags parodi. Skådespelarna har agerat mot en greenscreen, sedan har alla effekter lagts på i efterhand och ibland är de säkert medvetet dåliga.

Men det blir galet underhållande, då uppfinningsrikedomen, de knäppa och roliga idéerna och känslan för genren, väl aldrig har fått så fritt utrymme i en svensk film. Åtminstone inte sedan Mats Helge Olsson gjorde B-action-filmer i Västergötland på – just det – 1980-talet.

  Hade världspremiär på Cannes-festivalen fredag 22 maj. Visas i kväll i SVT 2, 22.15.