Israel bäst i tomt kval i Malmö i kväll
Markus Larsson om semifinal två i Eurovision song contest
MALMÖ. Det tävlar sexton bidrag i kväll.
Bara ett av dem möts av burop.
Poliser, poliser, poliser.
Jag tror att jag aldrig har sett lika många poliser i Sverige under ett nöjesevenemang som i Malmö.
De bevakar i princip varenda kvadratmeter runt arenan och presshallen vid vissa tidpunkter. För oss som har rapporterat från tävlingen i fler år än vad som är nyttigt är arsenalen inte främmande.
Ungefär så här var det exempelvis i Kiev 2017 och Tel Aviv 2019. Eller i Kiev ställde militären upp en ringmur av soldater runt arenan.
Ändå blir kontrasten mellan upprustningen i Malmö och det som som utspelar sig på scenen lite svindlande.
I andra semifinalen kommer bland annat en crazy mustasch från Nederländerna, euroclownen Joost Klein, att untza sig rakt till final. Tätt efter, eller före, går en ickebinär fjäderboa från Schweiz samma väg.
Men vad spelar det för roll?
Allt handlar ändå bara om Israel och bidraget ”Hurricane”.
Får man fortfarande vara kluven? Jag hoppas det.
Om den israeliska artisten Eden Golan går till final eller inte är en laddad fråga. Men jag tror att alla rimliga människor mest hoppas på att kvalet klarar sig utan några incidenter.
Ska Israel ens få tävla i år? Ibland verkar det bara finnas två stolar att sitta på i den debatten, för eller mot.
Får man fortfarande vara kluven? Jag hoppas det.
Med tanke på den israeliska militären har förvandlat Gaza till ett slakthus är det rimligt att ifrågasätta landets medverkan i ESC. Fredliga demonstrationer och protester under tävlingens gång är i sin tur inte ett dugg upprörande. Något annat vore konstigt.
Men hur stor hävstång hade arrangörerna? Om Ryssland fick tävla i flera år efter att gangsterregimen ockuperade Krim och startade kriget i Ukraina 2014 – hur ska man då stänga av ett land som försvarar sig mot terroristerna i Hamas?
Om man nu kan kalla Israels krigföring i Gaza för ett försvar.
Oavsett vilket har Israel ett av de bästa bidragen i ESC i år. Det borde inte vara ett kontroversiellt påstående. Ett vanligt år hade Eden Golan varit given i finalen, men ibland undrar jag när vi kommer att få uppleva ”ett vanligt år” igen.
Något säger mig också att hon kommer att göra sitt livs framträdande i kväll, för att hon måste. Hon kan inte heller räkna med ett lika generöst stöd i arenan som de andra bidragen. Under genrepet med publik möts hon av skurar av burop och den palestinska flaggan. I en eventuell final lär protesterna öka i styrka.
Det känns mest ledsamt, allting.
Låt Nederländernas europapa rocka sina axelvaddar, låt San Marino vara sämst i test, låt de norska artisterna gapa som en hel fjord, låt alla sexton bidrag få sina tre minuter i rampljuset. De flesta är bortglömda på tisdag.
Låt det stanna där.